Idag satt jag vid skrivbordet & skrev

 

 

Jag försöker hålla hoppet uppe. Trots att jag inte träffar vänner lika ofta som jag gjorde förut. Jag vet att jag har många människor omkring mig, samtidigt som jag kan känna mig riktigt ensam. Jag tänker att det är mitt fel som inte kommunicerar. Samtidigt kan jag bli irriterad på varför ingen vill umgås med mig.... Är jag så tråkig? och så vidare. Jag gråter dagligen. Jag är egentligen i en sits där jag inte vill vara. Jag ska ju ha ett jobb. Eller nån slags aktivitet men får inte den hjälp jag behöver trots att jag når ut (även fast jag är rädd).

Idag satt jag vid skrivbordet och skrev.
Jag älskar skrivandet men jag har under flera månader konsumerat energidrycker konstant och jag har låtit bli att bry mig om min hälsa trots alla inköp av hälsoböcker. Jag drar på mig offerkoftan och går inte ut när det är mörkt. Jag brukar säga till mina bekanta att jag inte vistas utomhus efter kl 16 under vintertid. För det bara är så. Det är inget jag är stolt över. Jag är mörkrädd och tänker katastroftankar: att det ska hända saker när jag går ut. 


Man kan säga till mig, i andra sammanhang,  att ”kan du sluta vara upprörd varje gång du går på en ny anställningsintervju, du behöver inte bryta ihop varje gång du är där och inte fick jobbet”. Men det är ju inte därför jag mår dåligt. Det är liksom varje gång så möter jag nya människor. Nya ansikten. Jag måste hela tiden börja om på ruta ett. Efter varje intervju så ligger jag hemma och gråter, kramar om mig själv och berättar hur stolt jag är över mig själv, hur duktig jag varit....trots att jag skriker, snorar...jag tror inte på mina ord egentligen ...men jag säger dem ändå.... för ingen annan gör det.... och man vill bara inte finnas till just där och då. 


Jag är ledsen för att jag inte tar "stegen till blomsterängen". 
Jag opererade hypofysen 2017 (pga cushings)
och jag lever fortfarande som om jag skjuter upp hela mitt liv. 
Jag är ledsen för jag känner mig svag och vågar inte säga till när jag behöver hjälp och stöd.
Eller jag försöker men jag tror ingen vill lyssna.

Jag satt vid skrivbordet idag och jag planerade in mitt skrivande.
Min roman. Som jag annars ständigt skjutit upp. Jag planerade pyttesmå delmål, att det här kan jag fixa för att kunna avsluta min skrivbok: min romanskiss.
Så att jag 2020 kan börja skriva ut romanen på riktigt och möjligtvis prata med någon om den.

#1 - - Vargnatts bokhylla:

<3

Svar: <3
Natsumisan