Vårruset 2018 (Gävle)

Jag har tidigare skrivit inlägg om Vårruset 2016 och Vårruset 2017

Tisdagen den 22 Maj 2018 var det dags för Vårruset igen! 
Det här var mitt tredje vårruset och det är alltid lika trevligt med sällskap.

Det hade gått bra att delta ensam också (nu när jag vet hur allt fungerar), men jag skjuter på det något år till. Jag har bara promenerat igenom dessa event och jag vill i framtiden delta som joggande eller springande. Jag får vänta för håller på och återhämtar mig efter operationen förra året (fortfarande) och det är medicinering och det är kroppsliga syntom och annat shit. Jag kan gå i alla fall så det är kanon bara det att jag fortsätter att boka in Vårruset som en obligatorisk del av ett hälsosamt liv. Samma med Ångestloppet. 500 meter är inte långt, men det klarar man och deltar för att upplysa psykisk ohälsa. 

I år gick vi i mål på precis 1 timme. Men jämför jag med föregående år så tycker jag: att jag alltid har tyckt att det varit jobbigast när man passerat 3 kilometer (att då börjar jag gnälla extra mycket och känner att tempot blir långsammare). Att de sista 2 kilometrarna så känner man att "nu är jag klar" (men icke). Iår var jag också gnällig efter 3 kilometer(haha), men jag kände att de 2 sista inte var så jobbiga som de brukar och det överaskade mig. Så på något sätt så känns det som om kroppen sakta men säkert börjar acceptera 5 kilometer. Det gillar jag. 



Det var jättefint väder! Mycket liv och energi! 


I min ryggsäck hade jag: Vattenflaska  & en extra jacka till ombyte om jag behöver
Och lite småpryttlar som servetter etc 



Ibland när man promenerar så har jag en tendens att titta ner mycket i marken medans jag går och gör man det så tänker man mycket att "nej va jobbigt" eller "varför gör jag det här" och massa annat negativt.
I det här fallet så försökte jag titta upp mer: och njuta av naturen och de fina färgerna på himlen och i gräset. Övertyga sig själv att det inte är något brådska. 


Medaljen är en av sakerna som får mig att fortsätta. Trots att jag bara promenerar just nu,
så ser jag medaljen som en påminnelse om att jag är på rätt väg.