pusselbitar av ångest, lager på lager

Nu kommer det lite alltmöjligt på en gång, men skitsamma, det blev en text!

Jag lider av fobisk personlighetsstörning, osjälvständig personlighetsstörning och recidviderande depression. Det finns situationer som är oerhört jobbiga. Det är så mycket skit som ingår i den här personligheten att jag själv känner hur hela världen rasar över mig. Jag blir ofta väldigt förvirrad.

Och just nu så går det extremt långsamt. Ibland så kan det ta veckor innan jag lägger ut bilder på sociala medier. Jag lägger inte ut dom när dom är "fräscha" utan dom får komma när dom kommer. Jag tycker mina bilder blir jäkligt fräna; men så väljer jag ändå att ba "näee".....

Jag är oerhört rädd för kritik och att ha en egen åsikt ....men det är nu på en sån grad att får jag kommentarer, vad som helst, så får jag rysningar och liksom förväntar mig det värsta direkt. Överdrivet beteende som bara den.

Och oftast så slutar det med
#1: att jag inte svarar överhuvudtaget *och det är verkligen inget illa menat!*
Men det blir som en slags "spärr" på insidan att OH-MY-GOD-PANIKEN-HUR-SVAARAR-MAN!?!?!
#2:  eller så "svarar jag i mitt eget huvud" och glömmer bort att jag faktiskt inte skrivit tillbaka...

....men kan ni tänka er...all den här energin som går åt att spänna sig - bara genom att någon kommunicerar??? Som om jag skulle få ett huggbett så fort jag öppnar kommentarsfältet (herreguuuu!).
samma sak med messanger. Och sms. När folk ringer mig överhuvudtaget. *orkar inte*

Det här är i alla fall något jag är väldigt ledsen över, eftersom jag t.ex skrivit mycket recensioner förut - men när jag mådde sämre så slutade jag helt. För jag kan även idag känna att jag inte får ha åsikter. Eller det är min ångest och hjärna som bestämmer det. Och ibland är det så enkelt att hålla med hjärnan. Det påvärkar hur jag ser på mig själv. Det sabbar mitt bloggande! För jag är en perfektionist och vågar inte släppa loss. Inte okej

Att gå ut och beställa fika, att prata med folk, att stå i kö *rysningar*. Ibland när jag handlar så kan jag gå fram och tillbaka, velar bland matvaror, ändrar mig titt som tätt. Går jag själv i en butik så tar det lååååång tid innan jag ens kommer ut och då har jag ändå förbrukat massa energi bara genom att inte kunna bestämma mig för det jag vill ha. Jag beter mig oftast som om mina val vore liv och död. Det känns som att jag bygger pusselbitar av ångest, lager på lager hela tiden non stop. Det är alltid någonting jag ska oroa mig för. Jag går runt och är ständigt rädd. Jag är så oerhört lättpåvärkad. Hör jag att det har hänt brottslighet i min närhet, så vill jag inte alls gå ut utan tillåts isolera mig.

I oktober förra året fick jag veta att man funnit en "svullnad i hypofysen" via hjärnröntgen.

Man har länge klurat över min hormon/kortisol problematik och undersökt ifall jag lider av cushings syndrom. Det är långa väntetider i vården och jag går runt hemma och bryter ihop av mitt mående och jag vet ju att man misstänker att det kan bli en operation, men man vill göra fler tester innan, och jag försöker verkligen ha tålamod och acceptans för det som händer omkring mig.

Ibland kommer jag faktiskt ut från lägenheten - som om ingenting alls hade hänt.
Att jag löptränar och ler åt folk, att jag kan be om hjälp när det behövs - att jag ser helt och hållet frisk ut
och ibland så tänker till och med jag att "oj shit, är det här jag???".
För såhär brukar inte Natsumisan vara.
Men det finns även tillfällen då min ångest inte tillåter mig att kommunicera alls.
Överhuvudtaget. Då jag känner mig ensammast i världen.
Trots att jag har många vänner. Men jag ser dom inte just då.
Eller är alldeles för vilsen i mig själv. Förblir orkeslös.


Just nu har jag, som sagt,  haft en grinig period *och som vanligt så påvärkas mitt bloggande utav detta*.
Jag väntar på hjälp och svar angående min problematik.
Försöker leva mitt liv genom FOKUS-MOD-ACCEPTANS. 

När jag gör jobbiga grejer så tänker jag att I CAN DO HARD THINGS.
Och ibland så glömmer jag bort vad styrka är och faller samman. Och klättrar upp igen.
#1 - - Vargnatts bokhylla:

Du är grym som kämpar igenom allt! <3

Svar: Tack kära du <3 Det är tufft, men det ska gå på nått sätt! :)Allt väl med dig? Fått mycket läst på senaste tiden - såg jag på bloggen din ^^
Härligt med Flow....det har jag haft ett tag...men nu är jag lite seg igen xD
Natsumisan