Från natt till näktergal


Jag hoppas ni har haft en strålande midsommar!
Jag befinner mig i Hälsingland just nu.

Vi begav oss ut på motorvägen under torsdagen, min sambo och jag.
Fast han stannade till Lördag och jag blev kvar längre.

Oväntat, men kändes rätt att stanna en stund till.




Jag tog inte med mig några speciella böcker hit (för jag har fortfarande ingen aning om vad jag läser just nu).
Men den här Bo Setterlind-diktsamlingen fick hänga med. Inköpt på för några veckor sedan.
Fick 3 böcker för 15 kronor (!) alltså yaaaas. Läste den rätt så snabbt och kunde inte sluta klistra in lappar på allt möjligt som jag föll för i den här boken. Jag har läst en bok tidigare av Setterlind  och då markerade jag kanske 6 dikter jag gillade och nu så bara BAAAM: ALL THOSE PAGES. Så den här boken gillade jag riktigt mycket!
(Klister-lapparna är från PANDURO btw, fast jag köpte dessa på REA)

 

Annat nytt är att jag uppdaterade ny mobiltelefon. Jag ville inte byta egentligen, men det var verkligen dags.
I butik, man bara HEJ HAR NI NÅN SOM ÄR SOM MIN - FAST BÄTTRE.

Nädå, men jag hade känt ett tag att en Samsung Galaxy S7 Edge (korallblå) kändes bra i handen. Alltså innan jag ens köpte JUST DEN telefonen: så har jag varit in i butiker...kanske 5-7 gånger och bara testat telefoner och lämnat butiken varje gång i extrem ångest (att aldrig kunna bestämma sig). Roligt också att jag hela tiden har nekat mig själv en EDGE tidigare...jag har alltid tänkt att "ähhh...men den där är nog inget för mig". Jag vet inte om jag gick på utseende eller teknik. Men så slutar jag med en edge i alla fall. HAHA.
DEN BLÅ VAR JU TOO DIE FOR. Och jag som annars faller för ROSA~
Men det känns FRÄSCHT.

Så jag har begravt min Samsung Galaxy 4s (vit) nu, så det blev ju en ganska stor mobiluppdatering ändå (speciellt om jag innan tänkt att "Ähhh, ska man skaffa en hopvikbar jäkel bara för nostalgi och skippa sociala medier i tellen). Det skulle vara naaajs, men ääääh. Vi provar! Nya tider! 2017! 

 

Hittils tycker jag att kamera-bild-kvalitén i den är väldigt bra. Sen kan man ju leka runt med de där stora ögon/smalt ansikte-funktionerna som jag testat på bilden här ovan, haha *random*.

Jag har ju tänkt jättemycket att jag vill fota oftare, kanske göra nån video eller slänga upp nått podd-aktigt.
Men jag håller fortfarande på och velar och förtränger att jag kan :)
Vad skulle jag i så fall prata om som kan vara av intresse liksom ~ (sen kan jag fråga mig själv ibland att: "varför pratar jag inte bara om det som engagerar mig" *skratt* men det finns ju så mycket *help*)


Men ja! Plockade precis fram laptopen. Sitter här ute på altanen och bara njuter.
Försöker skriva på nånting som jag inte vet vad det skulle kunna vara.
Eller det blev ju ett blogginlägg ändå! Bra jobbat, Natsumi!

Pyssel - Pyssel - Pyssel

... jag är fortfarande sämst på blogg-rubriker.... hur som helst!



Jag drar alltid fram den där lådan med tejp, sax, lim. Krimskrams. Jag sparar plastburkar och tänker att "det här kan jag återanvända". Det gör jag med mjukplast och alltmöjligt (att det kan återanvändas till personliga presenter). Och nu kände jag att fan....mina stickers ligger huller om buller.
Nu kan jag ha använding för de där byttorna som jag sparade...nydiskade och allting. MEN de etiketter som satt där innan har liksom blivit klibbiga och allt möjligt fastnade på locken. Då var det bara att dekorera med tejp och etiketter/stickers! Åh så fint!
 


"Huvudsaken att jag slipper känna klibbigt klister på huden". Nu när man tar i plasten så känner man det mjuksträviga pappret mot fingertopparna. Det är något magiskt med tejp. Är man arg/ledsen/PMS:ig.....så ta fram tejp och tejpa utav bara helvete! Det är frigörande. Som att slå någon på käften. Fast mildare.
 
 
Och även fast mina stickers har fått nya uppdelningar i hemmet...så har jag ännu mer som ligger i andra fack. Som står ut på andra sätt....eller vad man säger. Sen ska vi inte tala om alla mappar med tidningsutklipp. Inspiration på bilder, texter hablahabla.

Jag vet inte riktigt om jag ville något speciellt med det här inlägget! Jag tog mig tid att fota lite bara ;)
 

Jag har alltid funderat över hur det fungerar att jobba självständigt


Random bild, men nu har jag skaffat en blender!
Så mitt mellanmål brukar bestå av smoothies & grejer!
  Gött serrö!


Jag ser ut genom det vattniga fönstret.

Jag har inte varit utomhus sedan jag tvättade kläder. 3 dagar sedan.
Visserligen tagit fjuniga andetag ute på balkongen - men det är la det.

Sömnproblemen gnager. Är så dramatisk under dagarna då jag väntar mens.
Ena stunden vill man gråta för man är så lycklig att vara vid liv och ha så många vänner,
för att i ett senare skede bara braka ihop och skrika VARFÖR  och bara äta glass.

Testa på nya söta smaker till och med för att vara våghalsig.

Och sen så glömmer man bort syftet med träning.
I och med att jag inte går ut och kan känna hur benen lever sitt egna discodans-liv genom rörelsen och bara andas. Men jag har en sjukdom som gör att den målvikt jag vill åt inte är möjlig, för den arbetar emot mig.

Jag har haft en tid av hets när det gäller viktnedgång. Men nu har det tagit stopp, jag är fortfarande inte nöjd, men vad jag än gör så påvärkas det icke. Så nu lägger jag av en stund.
Äter min choklad/lakrits/mintkola glass på en fjuttig tallrik och ser andra säsongen av K-ON.




Jag läser en bok som heter Frilanshandboken.
Jag är snart färdig med den, men det har tagit oerhört lång tid att läsa den. Det är så mycket att ta in.
Sjukt bra bok i övrigt för de som är nyfikna på hur frilanslivet fungerar med små sammanfattningar i slutet av varje kapitel, mycket bilder och artiklar om människor som jobbar inom frilans.
Även enkäter med frågor om t.ex "hur ska en frilansare vara?" , exempel på hur papper kan fyllas i, hur olika företagsformer fungerar och så vidare. Jäkligt nyttig information! Rekommenderas!

Det som tynger mig är bara när jag läser om fakturering, ekonomi, pappersjobb... (säkert annat med men jag kommer inte på just nu). Och det är nog bara för att jag själv tycker att det låter så förbannat tråkigt.

Jag har ju valt att läsa boken för jag har alltid funderat över hur det fungerar att jobba självständigt.
Jag vill ju skriva, kanske illustrera (vilket jag gjort mycket på egen hand numera, men som jag aldrig visar upp). Jag är väldigt pysslig och shit. Samtidigt är jag så rädd att starta upp något eget. För i allt det här "jag vet vad jag gillar att göra" så är frågan också "vad vill jag satsa på mest av allt".... i och med att jag byter genre hela tiden t.ex när jag skriver och ändrar stilar hablahabla. Det känns som om mina projekt aldrig blir klara.   Jag har ingen riktig tillit till mig själv just idag om man säger så. Men jag hoppas att jag i framtiden kommer att blomstra mer.


Jag kan ju säga på en gång att jag har haft en otroligt bra läs-månad i övrigt! (I Maj tänkte jag då) 

Många av de böcker jag läst har hamnat på 4-5 i betyg-skalan!
Och jag blir så himla glad när det händer.

Fast nu i början av Juni så börjar läsningen sega litegrann igen. Åhh typiskt! , för att citera Nalle Puh.



 En selfie för ovanlighetens skull. Har en sovmask runt halsen för er som undrar.

Smakprov ur mitt ARKIV #1

Jag gick igenom "mitt arkiv av gamla bilder" och jag fann dessa! Som jag fotat på min sambo under en promenad mitt i vintern för några år sedan. Jag minns dock inte vilken mobil jag hade då, men slänger upp dom här ändå!


Jag tycker om dom faktiskt! Dom känns levande på något sätt med mycket rörelse!

だいすき ほっと けーき

Det här är en bok som jag fann på biblioteket för någon månad sedan (i jakt på titlar att öva min "läsförmåga")
och det här är - än så länge - den enda japanska boken som jag har hittat hittils... i alla fall där jag bor!

 
  
だいすき ほっと けーき (Daisuki hotto keki) av Kanno Yukiko (Illustratören/författarens website?).
Om jag får översätta rubriken, som den amatör jag är, så säger jag nog "I like/love hot cake/sweets"

(Rätta mig gärna om jag har fel, men jag övar fortfarande! *nervöst skratt*)  

HUR SOM HELST. Det här är en äckligt söt bok!
Djur som samlas och lagar mat (typ). Vill ju äga den själv! Some day maybe!

Vårruset 2017 (Gävle)

Tisdagen den 30 Maj så var det (äntligen!) dags för Vårruset i Gävle.
Jag deltog för första gången förra året (och HÄR finns ett inlägg om det!)

 
 
  
Dagarna innan Vårruset så frågade min sambo ett antal gånger ifall jag hade sällskap till Vårruset. Jag bara röck på axlarna och bara JAG VET INTE. Jag brydde mig inte sådär jättemycket heller, för jag var så fast vid att deltar jag själv så är inte det hela världen. Och sedan dagen innan så fick jag ett sms som löd typ "jamen vilken tid ska vi ses????" och då blev jag så sprudlande glad! Så lycklig att jag var tvungen att gå på en promenad, haha!

Men jag är jätteglad över att jag fick med en väninna till eventet ändå!
I annat fall så skulle jag nog ha provat att jogga/gå dom där 5 kilometrarna, om jag deltagit ensam, men sen när man väl beslöt sig att strosa bara ...så kände man direkt att ja....jag kan nog skjuta på det ett år till! Haha! För jag var nog ändå inte i "den rätta formen som man vill vara när man springer" . Jag är, eller jag känner mig svagare än vad jag egentligen vill vara. Mycket har med min sjukdomshistorik att göra. Hur som helst. Det var mysigt att få komma ut och strosa. Och jag minns att förra året så gick jag rundan på typ 1 timme och 10 minuter eller så. I år så var jag i mål på 54 minuter och jag bara OJ va fort det gick!

Jag är fortfarande öppen för förslag om lopp häromkring. Gävleborgs län-ish. Eller ja....5 kilometer känns ju bra hittils som den nybörjare och amatör jag är. Jag läser fortfarande löpar-tidningar och tänker ibland att "men herregud, ska jag verkligen satsa på sånt här". Fast man mår ju bra och får en kick och förhoppningsvis hjälper det hälsan. Till en viss del i alla fall.

Då har jag frågor till er! Finns det några bra sidor/communitys för nybörjar-löpare/springare/joggare/motionär/whatevur som rekommenderas eller som jag bör känna till? Era bästa tips på låtar att lyssna till under löpning? Jag skrev tillexempel själv en lista förra året med Topp 5 löpningslåtar, men jag skulle nog kunna göra en till ....för just nu är jag inne i lite annat, I guess ;)

Vad lyssnar ni på för musik annars då? Har ni deltagit i något motionslopp och hur var det? :)

pusselbitar av ångest, lager på lager

Nu kommer det lite alltmöjligt på en gång, men skitsamma, det blev en text!

Jag lider av fobisk personlighetsstörning, osjälvständig personlighetsstörning och recidviderande depression. Det finns situationer som är oerhört jobbiga. Det är så mycket skit som ingår i den här personligheten att jag själv känner hur hela världen rasar över mig. Jag blir ofta väldigt förvirrad.

Och just nu så går det extremt långsamt. Ibland så kan det ta veckor innan jag lägger ut bilder på sociala medier. Jag lägger inte ut dom när dom är "fräscha" utan dom får komma när dom kommer. Jag tycker mina bilder blir jäkligt fräna; men så väljer jag ändå att ba "näee".....

Jag är oerhört rädd för kritik och att ha en egen åsikt ....men det är nu på en sån grad att får jag kommentarer, vad som helst, så får jag rysningar och liksom förväntar mig det värsta direkt. Överdrivet beteende som bara den.

Och oftast så slutar det med
#1: att jag inte svarar överhuvudtaget *och det är verkligen inget illa menat!*
Men det blir som en slags "spärr" på insidan att OH-MY-GOD-PANIKEN-HUR-SVAARAR-MAN!?!?!
#2:  eller så "svarar jag i mitt eget huvud" och glömmer bort att jag faktiskt inte skrivit tillbaka...

....men kan ni tänka er...all den här energin som går åt att spänna sig - bara genom att någon kommunicerar??? Som om jag skulle få ett huggbett så fort jag öppnar kommentarsfältet (herreguuuu!).
samma sak med messanger. Och sms. När folk ringer mig överhuvudtaget. *orkar inte*

Det här är i alla fall något jag är väldigt ledsen över, eftersom jag t.ex skrivit mycket recensioner förut - men när jag mådde sämre så slutade jag helt. För jag kan även idag känna att jag inte får ha åsikter. Eller det är min ångest och hjärna som bestämmer det. Och ibland är det så enkelt att hålla med hjärnan. Det påvärkar hur jag ser på mig själv. Det sabbar mitt bloggande! För jag är en perfektionist och vågar inte släppa loss. Inte okej

Att gå ut och beställa fika, att prata med folk, att stå i kö *rysningar*. Ibland när jag handlar så kan jag gå fram och tillbaka, velar bland matvaror, ändrar mig titt som tätt. Går jag själv i en butik så tar det lååååång tid innan jag ens kommer ut och då har jag ändå förbrukat massa energi bara genom att inte kunna bestämma mig för det jag vill ha. Jag beter mig oftast som om mina val vore liv och död. Det känns som att jag bygger pusselbitar av ångest, lager på lager hela tiden non stop. Det är alltid någonting jag ska oroa mig för. Jag går runt och är ständigt rädd. Jag är så oerhört lättpåvärkad. Hör jag att det har hänt brottslighet i min närhet, så vill jag inte alls gå ut utan tillåts isolera mig.

I oktober förra året fick jag veta att man funnit en "svullnad i hypofysen" via hjärnröntgen.

Man har länge klurat över min hormon/kortisol problematik och undersökt ifall jag lider av cushings syndrom. Det är långa väntetider i vården och jag går runt hemma och bryter ihop av mitt mående och jag vet ju att man misstänker att det kan bli en operation, men man vill göra fler tester innan, och jag försöker verkligen ha tålamod och acceptans för det som händer omkring mig.

Ibland kommer jag faktiskt ut från lägenheten - som om ingenting alls hade hänt.
Att jag löptränar och ler åt folk, att jag kan be om hjälp när det behövs - att jag ser helt och hållet frisk ut
och ibland så tänker till och med jag att "oj shit, är det här jag???".
För såhär brukar inte Natsumisan vara.
Men det finns även tillfällen då min ångest inte tillåter mig att kommunicera alls.
Överhuvudtaget. Då jag känner mig ensammast i världen.
Trots att jag har många vänner. Men jag ser dom inte just då.
Eller är alldeles för vilsen i mig själv. Förblir orkeslös.


Just nu har jag, som sagt,  haft en grinig period *och som vanligt så påvärkas mitt bloggande utav detta*.
Jag väntar på hjälp och svar angående min problematik.
Försöker leva mitt liv genom FOKUS-MOD-ACCEPTANS. 

När jag gör jobbiga grejer så tänker jag att I CAN DO HARD THINGS.
Och ibland så glömmer jag bort vad styrka är och faller samman. Och klättrar upp igen.
Visa fler inlägg