Vem tar disken?

 
 
Jag är allergisk mot diskbänken
samtidigt som vi har en
kärleksfull relation

För när den är full av smutsig porslin
och ingen "sköljer av" dess tillbehör
så att allt bara torkar, möglar, luktar

Det ger mig rysningar upp till öronen
Jag blir tokförbannad, ursinnig

MÄNNISKOR
LYSSNA PÅ MIG

Man MÅSTE skölja med VATTEN
SÅ KLÄGGET INTE FASTNAR
HERREJÄVLAR!

Har man ingen diskmaskin så får man
diska för hand
SÅNNA ÄR REGLERNA


och när man diskar
älskar man att diska
glas
muggar
bestick är helt okej

Men är det stekpannor
kastruller

Nej, fy fan
Skjut mig

Älskling får ta det
när han orkar
men han tar ju flera dagar på sig
att diska

så då diskar man i alla fall
(jag behöver inte! Men jag gör det ändå!)
för jag är en såndär
vadheterdet?
snällis


Eller har jag bara inget
tålamod
av att se hur disken
SKRIKER



?




Läser egen text (Poetry Uncut)

I februari skrev jag ett blogginlägg om första gången jag framförde en dikt på eventet Poetry Uncut. Det blogginlägget hittar ni HÄR , om ni vill läsa om hur det gick förra gången och hur framträdandet såg ut (finns ett videoklipp med nämligen!)

Och nu igårkvällst så var jag iväg igen!
Jag hade som mål att gå upp och läsa en text. Slutade med att jag läste tre.
Det var inte så mycket folk (kanske 5 stycken?), MEN jag tog ändå detta som ett övningstillfälle; bara att stå på scen och uttala mig överhuvudtaget var ett stort steg för min del. Och att samtala med folk omkring mig.

Här läser jag upp en text (som jag även publicerade här på bloggen för nån dag sedan bara).
Jag valde den här texten, för den känns väldigt aktuell. Den handlar om mitt mående idag.



När jag ser mig själv såhär, och jämför med hur det såg ut senast.... så tycker jag att visst.....,jag ser nervös ut (för vem skulle inte bli det i min situation!?). MEN jag tycker jag "tittar upp mer" än vad jag gjorde senast ....sen om jag låter säkrare??? det vet jag inte, haha. Jag kunde ha tagit i mer och låtit mer personlig och säker....men naaaah....det kommer med tiden bara jag får öva, haha ;) Men jag kände mig mer "påläst" än vad jag var sist i alla fall. Under dagen hade jag övat på texten själv hemma, men jag ville ha med texten ändå i hand ...ifall jag skulle glömma nått ord.

Men ja! Jag är nöjd! Kan bara bli bättre.

***

Var är min remiss?
                                                             Farbror brevbärare

Mitt bröstkorg blöder
                                     och jag gråter
                                                    galla
                                                     
 över smärtan i mina
                                       torra lungor


Jag skakar
                    kan inte sluta
                    kan inte styra
                     ångestsymtom

 kan inte
                  vara jag


Var är min remiss?

 Min mänskliga rättighet
                                                                      att må bra?

 Jag må vara
                        privilegierad
som bor här
                        men jag
syns inte
hörs inte
finns inte

Jag skriker.
                      Hjälp.
Ingen hör.

 Jag tar min atarax;
                               Lägger mig.
                         Vaknar.
                                Pulsen ökar.
                                  Det börjar om.
                                         Varje dag.


Var är min remiss?

 
Ni sa att jag behövde
                                                                                           träffa en specialist
 som inte vet hur man
                                                                  ska behandla min åkomma.


Så många frågor
                                                                                                   men inga svar.

Så jag ligger här
                                                          i sängen
                                                                        tittar upp i taket.
                    
                     Känner salta tårar rinna
                                                                 nerför
                                                                                        iskalla
                                                                                                                   kinder.

Tänker
att en dag
vill jag känna mig
som en frisk
människa.



/ Natsumisan , 26/8-2016

Tre fåglar på balkongen



En dag fångade jag fåglar på bild - ute på balkongen!
Och katten höll ögonen på dom! Var så roligt att se.



En bärig smoothie en väninna fixade till och toppade med mörk choklad ~



Här är en liten loot från Sundsvall.

I den här boken , "Min framtid på 3 minuter" (utgiven av Nicotext), så har man gjort färdiga frågor/listor som man kan fylla i på egen hand: kan vara t.ex "tre städer jag vill besöka", "Framtida drömjobb", "En ny rutin jag vill börja med" och så vidare, Om man känner att man är lite vilsen och bortkommen i sitt liv (som jag känner att jag kan vara ibland), så kan man ba dra fram den här boken och reflektera lite över vad jag egentligen vill och det är ju kanonbra! :)

+ de här fina bokmärkerna. Sen köpte jag en lång svart cardigan också, because....mysigt! :)

 
...Och här är två böcker som jag läser just nu. Jag har (åter igen) en "reading slump" och det går väldigt segt. Men jag skiftar mellan "Legend"  och "Japanese Schoolgirl confidential" än så länge i alla fall :) 

Vad läser ni, just precis nu?

Sundsvall 11/8-12/8-2016

Jag har fobisk och osjälvständig personlighet. En dag reste jag till Sundsvall.
Målet var en hotellnatt ensam. Att hantera ångesten; över att byta från tåg till en ersättningsbuss från Hudiksvall för att ta mig vidare (vilket också är en process som känns extremt jobbig...får katastroftankar att alla möjliga fel kan inträffa). 
Jag hade även planerat in andra känsloexponeringar. Tillexempel att besöka hotellets gym och att inte undvika frukostbuffén trots att det är mycket folk omkring mig. Jag planerade att jag skulle säga nått snällt till personalen på hotellet, och ställa frågor, för att hålla samtal vid liv; att förstå att folk inte bitts.

För några år sedan tog jag mig inte ens ut ur lägenheten, och gjorde jag det så var jag aldrig ensam. Och just att ta in på hotell ....var också en första-gången-upplevelse (alltså man har bott på hotell innan, men jag har aldrig stått bakom en bokning och incheckning, förens nu).

Sen att hantera alla dessa tankar och känslor som man går runt med.
Att man inte litar på sin förmåga att klara sig på egen hand.

Det är stort. Att jag ens överlevde. Och jag är stolt över att jag kunde hantera det. För man var supernervös inför det här med att resa själv: samtidigt som man såg fram emot att ha lite egentid för sig själv. Ingen hade krav på mig; utan jag själv kunde välja vad jag ville göra av min tid.




Jag har varit till Sundsvall en gång; men det var med en väninna för flera år sedan och jag minns inte riktigt hur allt såg ut och jag hade ingen koll på miljön eller nånting då; så det är officielt nu när man varit där själv; att man har koll på var man går och såntdär. En viktig del i min resa var att besöka kulturmagasinet, hänga på biblioteket där en sväng för att rita/läsa.



Jag var även ute och käka på stan. Beställde ny macka (vilket kan vara jobbigt för mig; för jag har alltid ett "mönster jag följer vid beställningar" ...att jag köper samma sak jämt....men nu blev det en prövning för min rädsla och beställningen gick ju bra. Annars; så tog jag min samma gamla vanliga: Frapino Mocha! Omnom!



Mitt hotellrum var väldigt mysigt! Jag tänkte först att "varför är tv´n så långt bort på sidan- istället för rakt framför sängen". Men sen fatta jag vinken! För när jag skulle bada sen....då insåg jag att jag kunde se på TV samtidigt! Fan va smart!



Sen det bästa med hotell (fortfarande)....när kaffe/te/choklad finns och som ingår i rummet *glädjeskutt*





 Här låg jag i sängen och färglade lite bilder och lyssnade på radio eller kollade på TV.

Och sen när jag skulle ta mig hem sen så var det inga problem. Den största ångesten led jag av när jag åkte dit och hem, men väl i Sundsvall så var jag lugnare på något sätt.

BAAAM! Det var det!  Jag hoppas ni mår bra gott folk.

Reser ni mycket? Bor på hotell och såntdär? Jag är en sån som sällan åker ut på egen hand, sen har man inte alltid råd att resa sådär supermycket, men när man väl gör det så är det jättehärligt! Har ni nå ställe som ni besöker så ofta ni kan? :)

Cykeltur & nya målarböcker


Jag och sambon cyklade till Valbo köpcentrum idag.

Grejen är den att jag har i flera år velat cykla till valbo...bara för att kunna säga att jag har gjort det nån gång i livet. Vi var borta i ca 3-4 timmar skulle jag tro.

I början var det ganska drygt att cykla; för jag tänkte en massa tankar som att "jag orkar inteee" men samtidigt så försökte man fokusera på att JAG VILL.
Men så stod man ut och lyckades komma till målet!
Och på hemvägen gick det (såklart) mycket snabbare. Så det känns bra att kunna pricka av nånting från "att göra"-listan. Jag har ingen riktig lista, men den finns i hjärnan någonstans!

I och med detta så unnade jag mig en ritbok. Bättre än godis, tänkte jag.
Också beställde jag en till. Men den var ju så fin!




Jag länkar till adlibris, fast jag köpte "Feer"-boken i Valbo idag
och "Pop Manga"-boken beställde jag via bookdepository

Jag har bara färglagt massa kattbilder i 2 st Art-therapy böcker sedan innan;
och nu känner jag att jag behöver lite variation, ehehehe!

Färglägger ni i sånahär böcker?
Vilka böcker/pennor har ni osv? :)

Manga med cosplay som tema

 
Igårkvällst läste jag ut första boken i en manga-serie: Complex Age av Yui Sakuma.

Det här var ett av mina inköp när jag var i Göteborg förra månaden; jag kände på boken och den var så härlig att hålla i och sen så tyckte jag om det jag läste på baksidan; att den verkade väldigt cosplay-fokuserad, så det väckte stort intresse av att prova på något nytt.

Och det gick (såklart) alldeles för fort att läsa färdigt och jag vill verkligen fortsätta med denna. Bok 2 utkommer i September har jag för mig. Det var väldigt hög igenkänningsfaktor; alla tankar och känslor man kan ha när man cosplayar. Att man lätt jämför sig själv med andra och så vidare. Sen även kärleken till skapandet av kostymer och ja....kärlek till anime/manga/kultur i överlag.

Intressant med denna volym; är att skaparen inkluderade en annan del i boken ...som kom till innan Complex Age . Yui hade vunnit med ett bidrag i någon tävling (tror jag???)....men i alla fall....bidraget hon tog med i boken innefattade hur en karaktär ses som 30(-ish)-åring; med Gothic Lolita klädstilen..... bara det tyckte jag var så häftigt! Bilderna var ju helt underbara också.

Så ja....den här ska jag absolut fortsätta följa! :)

Awesome att man har med en massa cosplay/konvent-termer och källor från animes/serier/osv längre bak i boken, så man håller koll på vart allting kommer ifrån. Som man gjorde i Genshiken med, moahaha! < 3 

En svensk scifi & Robotics anime



I förra månaden så läste jag den här boken. Mannen från Tellus. En svensk scifi från 1975 (har jag för mig?).
Den handlar om två syskon: en pojke och en flicka som träffar på en person som säger sig komma från planeten Tellus och han är på besök för att se hur jordelivet ter sig och ja.... han ska hitta nått sätt att rädda sin planet från miljöförstöring... nånting sånt. Och de här barnen är med på en resa and then shit happens (nä men vågar inte säga mer än så).
Jaja! Vad säger man om detta? Berättelsen beskrevs i väldigt många liknelser ....så det låter ju som att det är jorden man pratar om .... det är inte så "målande språk" om man säger så. Det känns snarare som att författaren haft dålig fantasi. Men sen så känns storyn även väldigt "stressad"....att i det här lilla formatet så ska det gå fort och mycket känns bara löjligt.
Hur tillexempel barnens föräldrar reagerar; när barnen ba "Åh, han där är från planeten Tellus" och dom ba "Ja men vi tror er" och man ba va? Alla var så "lättsålda på att allt man träffa på var sant"....aja, men det kanske var så på den tiden? Vad vet jag. Den här boken spontanköpte jag på en loppis och jag läste den för skoj skull.



Såhär kan man också se ut när man sover, lilla Zeldis <3



När jag var i Hälsingland så tog jag även med mig hem andra delen av Robotics Notes. Jag älskar karaktärerna, men storyn gav mig ingenting. Trots att jag fokuserade som fan, så har jag ändå inget grepp om vad fasen jag sett. En grupp ungdomar som bygger en robot. Det var det. Jag känner mig dum och ouppmärksam. Karaktärerna var the perfect shiet, men storyn? Var det ens en story? I så fall var den för dum för att förstå sig på. (Jag äger två nendroid figuriner av karaktärer ur den serien....som tur är så älskar jag dessa karaktärer så det känns ju skönt! men ändå! önskar serien hade kunnat ge mig mer).

 
Ja...för ibland kan man inte låta bli att köpa figuriner av serier
man inte ens sett färdigt (för ens nu), men dom var ju så fina! 



.... Och här har vi lite bilder på mig när jag var liten ;) haha


Visa fler inlägg