Vad jag upplevde under en meditation

Förra tisdagen testade jag "distans healing".
Jag skrev ett inlägg på facebook efteråt; och då var jag skeptisk och osäker kring detta.

Min mamma besökte mig för någon vecka sedan och hade läst i "Tidningen Nära" att de skulle ha en gratis distanshealing. Allt man behövde göra var att anmäla sitt namn och sen var det bara att invänta healingen hemma. Jag, min mamma och min lillebror hade anmält oss.
Så satt jag där i en timme och kände ingenting speciellt. Jag har hört att min bror kände resultat redan under den där timmen. Min mamma kände ingenting.
Och jag vickade på axlarna och bara...okaj! då nådde inte healingen mig.

MEN Ska sanningen fram; så har jag efter den gången levt väldigt bekymmersfritt, min ångest har inte varit lika brutal. Så nått måste ju ha hänt!
Jag kanske inte kände direkt att "oj nu blev jag healad!" men mitt sätt att uppleva vardagen blev förändrad på något sätt.

Igår (tisdag) kl. 20.00-20.30 testade jag "fullmåne-meditation".
Jag tände ett doftljus med en doft av äpple/kanel och jag hade avslappnings-musik i bakgrunden.
Satt rak i rygg med korsade ben i soffan och jag blundade. Jag andades och jag förväntade mig inget speciellt, fokuserade mest på att vara stilla och koncentrera mig.

Men efter några minuter började jag känna att jag kommunicerade med mig själv.....det kändes jättekonstigt.....jag lyssnade på vad mitt hjärta hade att säga. Min kropp sa "glöm inte bort mig" och då började jag gråta. För grejen är den att jag inte alls brukar meditera överhuvudtaget....och nu sitter jag här och pratar med mitt undermedvetna!
Min kropp påminnde mig om att jag inte skulle glömma bort att ta hand om mig själv (vilket kanske är självklart....när jag har mått dåligt och inte brukar ta mig själv i första hand). Jag fick med mig positiva saker som att "du är betydelsefull och att försöka få i mig så mycket positivitet som möjligt".

Men sen en annan sak!
Halvvägs in i meditationen; så kände jag en närvaro av två personer! Min högra hand skakade till lite. Men trots att jag blundade; så kände två skuggor; den ena satte sig bredvid mig och höll i mig i armen. En annan stod framför mig; med en arm utsträckt vid mitt huvud; som om någon stod där just då och healade mig. Klart att det känndes lite creepy; men jag försökte bara blunda och låta det hända.

Och så satt jag i en halvtimme, och sen när jag öppnade ögonen kände jag mig lugn och sansad. Nu när jag skriver det här så känner jag att "det kanske bara är min inbillning att jag upplevde det här". Men samtidigt så vet jag att den här "fullmåne-meditationen" ; många gör den samtidigt just den här tiden, och ju fler vi var; desto starkare skulle vi liksom känna av den där känslan.

Håller tummarna på att effekten jag har känt kommer att hänga med ett bra tag framöver.
Jag kan definitivt tänka mig att göra det här igen.