Inomhus / Inombords


Ögonpåsarna faller nedanför kinderna

och den vänstra armens känslor omringas av mörker.
Hela kroppen känns som ett bortdomnat töcken.

Innan läggdags så var armen så pass borta;
att om man skulle börja såga av den
med en klassisk såg,
så skulle man inte riktigt bry sig om blodet skvätte litegrann.
För man känner ändå ingenting. I armen. Överhuvudtaget.


***

Man säger nej till omvärlden för dagen och stänger in sig. Bara lite till.
Så kommer jag ut sen när jag kan andas igen.

Att inte kunna sova på natten, på grund av en klådande arm,
men även över att huvudet byggde koja mitt i natten.
Blundade jag så brakade helvetet löst i trådarna. Huvudet.
Men allt blev så himla förtjusande bra så fort jag öppnar ögonen.

Kroppen är ranglig, skakig. Benrangel. Vill inte fungera riktigt som jag vill.
Förhoppningsvis finns min hjärna kvar, full av minnen och drömmar.

Jag kisar halvögt mot det skinande fönstret. En grå dag med en skymt av sol.
Idag skulle det lika gärna kunna bli storm. Det är ännu en anledning till att stanna inomhus.
Och bara vara.
Ensam.
Visa fler inlägg