Tärnings-tango


Jag slår en tärning. Den visar kub

Jag pysslar med gulliga grisar
jag slår på vass och
strån

gula
skära bleka
vassa naglar
gröt
 
Läppen ilar köttet
fräter

jorden såren
blod svek
dött
rött
 
Svettet gallan
svalget
grinar vargen
snora
hora
 
dassiga moln av
svek
 
Jag slog en tärning. Den visade spader
lek en plats för disco
pizza spyor
zink

jag slår
en tärning

tvåtusensjutton punkt punkt summa

Ler möggliga tänder
krossas elden
vattnas fötterna
mosas
 
 
 
// Natsumisan.blogg.se

Soffpotatisen: dåliga vanor, men till vilken nytta?

 

Man vaknar helt utvilad och känner att det här ska bli en bedårande dag. Så tar man ändå fram den där fruktiga youghurten och börjar naffsa. Nyttig var det! Här skall det grönsaksodlas i magen! Så tar man fram chipsen några timmar senare. Börjar känna skuldkänslor och börjar skära upp själkselleri och knaprar på.
Efter ytterligare några timmar efter en livlig cyberspace-aktivitet; så kan man inte låta bli den där kyligt goda glassen i kylskåpet. Det slutar med att alla strutar ätes upp och där sitter man med magen i vädret.
Magen ropar på livsmedel men jag måste säga NEJ. Måste flaxa med benen mer och inte låsa in mig.
Är det någon som känner igen sig? Känslan av att inte kunna kontrollera sina handlingar?
Utan man sträcker sig efter ännu en frestelse och känner sig tillfreds.
Det som är ett fängelse
och allt börjar i magsäcken.
Så tänker man på de som verkligen är utsatta.
Som inte kan stoppa det här överhuvudtaget. Som blockerar tankegångarna och lyssnar på alla dessa JA
och faller för tryggheten i vanorna. Men vi har ju hjärnor. Vi kan tänka.
Jag kan tänka. NEJ. och hålla mig till NEJ.
Varför ska det vara så svårt att verkligen lyssna på det man själv vill?
Viljan finns, men var finns orken? som jag brukar säga.
För flera veckor sedan så var det hur enkelt som helst att trä på sig joggingskorna; sprinta ner till gymmet och gå ner några kilon och bygga upp ståtliga musker. Sen blir man för gammal. Sliten. Kroppen ekar NEJ och där går man upp samma kilon igen och bygger ett stort berg av skräp. Ovanorna kommer tillbaka.
Jag är faktiskt ärlig att medge att det här är något som jag själv lätt faller för. Livets goda (men negativa) frestelser.
Jag är inte ensam. Det vet jag.
Jag kände bara för att argumentera med mig själv.
Söka orden kring varför jag alltid säger emot mig själv.
För jag vet att jag kan så mycket mer än det jag visar mig själv och andra.
Jag vet att folk är olika; många kan hantera otydliga handlingar och andra inte.
Sitta i soffan som en fet bulle och rulla ner till ICA och snyta pengar på choklad.
Då är det inte så enkelt att älska sig själv.



// Natsumisan
 

REGNET

25/6 -2012


Skit-bajs-(pasta)-äckel-väder utomhus!
Regn hela dagen.


FOTO: Natsumisan.blogg.se
 

Trotsade väderleken och skuttade ut på en promenad!
Mest var det suget efter Ranma-manga ... så det fick bli biblioteket först!
Och ja....sen promenad med regnslask i ansiktet. När jag kom hem igen så var jag så gott som nyduschad...fast utomhus...man skulle ju ha tagit med schampo!

 
I annat fall så var jag klädd i myspys-kläder och bar hela tiden min rosa filt invirad runt kroppen för det var så fruktansvärt kallt inomhus. Eller så blev man frusen; bara av att se ut genom fönstret. Låg/satt i soffan och skiftade mellan manga och skönlitteratur. Kokade vatten till några koppar te.
Grått utanför fönstret.
Får upp värmen genom fleecen.

GLAD MIDSOMMAR !



Nyligen hemkommen ifrån Hälsingland. Min käresta var med och vi firade midsommar i hembygden tillsammans med nära och kära. Levde loppan och lekte kurragömma med de minsta. Vi kom inte bara tillbaka till Gästrikland med Loslimpa och Färilakorv... vi fyndade lite på Dollarstores med för hundralappen!



Hittade oanvända burkar. Dom fick jag ta med hem till Gävle.
Jag kan alltid hitta någonting man kan fylla dom med.



Jag älskar de nya plåt-tavlorna. 30 kronor/st sved lite, speciellt om man köpte hem tre stycken
(vilket jag gjorde).Men det var så värt det. Helt underbara!

 
Kannan har jag fått från en god vän. Jag hade rosor och smycken hemma och tänkte VARFÖR INTE.
Det här blev resultatet av mitt VARFÖR INTE. En slags dekoration i hemmet för tillfället.
 
 
 

Nu ska vi dra ända in i Hälsingland!


Nej, inte just i dag. Men i morgon så bär det av!
Hem till skogarna och björnarna. Den bländande sjön.
Trädens morranden och med flåset från blåsten.

Jag vill sitta vid laforsen och känna forsens glädjetårar.
Vill sitta på gräset och se ut över landskapet. I hembygden.
Mjuka upp rumpan och känna grässtråna. Lukta i rabatter.
Knivhugga hjärnan och blöda ut ideer på pappret.
Skriva tills skelettet i händerna vill bryta sig ut från min kropp.
Nejdå. så brutala ska vi inte vara. Men får jag chansen att åka till det där speciella stället.
Med den jag tycker så mycket om. Det skulle betyda väldigt mycket för mig just nu.
Den platsen kramar om mitt hjärta.
Den platsen är min andra hustru.

Nåväl. I morgon bär det av!
Här skall packas kappsäcken full och glida ner med bussen.
Unga fötter, men var finns orken?
Två timmar på tåget. Snegla på folket. Visa upp den klassiska (kaxiga) blåögda minen.
Spela Nintendo DS eller pussa på den som sitter närmast.


Jag har längtat hem. Har inte varit hem på evigheter.
Snart är jag hemma. I mitt bo.

Trollungen ska få krama vilsna själar.




Då är man bäst




Så fort som man drar benen i kring och börjar städa Just efteråt känner man sig så fräshig.
Man är bäst i hela världen. Samma känsla när man gymmar.
När jag spänner musklerna så kan ingen stoppa mig!

Lyssnar på JAG SKITER med Magnus Uggla och klurar på om man skulle rulla fötterna till biblioteket här i närheten. Det vore ju gott! att mumsa lite på böcker och se om ögonen hoppar ur led.

Varför måste man vara så feg?



BILD: natsumisan.blogg.se




Varför måste man vara så feg?

En rädsla för någonting som inte gör oss illa
Man vill gömma sig i tröjan


Vet inte riktigt hur man ska
bestämma sig
För hur man vill leva


vara
för andra
och
en
själv



En ångest som sprider ut sig
som spindelnät
Revben i natten
Glitter
Vidgade pupiller


Varför vågar jag
inte
vara
fri



Slicka kreativiteten ur
främlingar
Stämpla dofter i rymden
och SKRIKA
V R Å L A
att
här finns
jag


Finns jag?



Kan ni inte höra att
jag
finns?


Men hur gör man då för att få ut
hungern
brosket
slemmet
äcklet

av den tickande bomben som
kittlar i magen?


NEJ


Huvudet vill riva murar
Spänna sig och yla vill
så gärna fly


TROTS DET


Så vill jag
viska


Hej

Hej åt mänskligheten


Skaka tass
smeka kind
köpa glass
Le som rosor
Blinka tårar





// Natsumisan


En dag i Natsumisan's vardagsliv:





Jag är alltid glad som en hundvalp när jag får följa med på äventyr!
Här är jag
- jag och min pojkvän var på väg till några bekanta för att fira hans födelsedag.


Vi blev bjudna på Go-fika! Alltid lika trevligt att folket vet vilken tea-drinker
jag verkligen är! (speciellt när jag kommer hem till "svärföräldrarna", och det
första jag gör: ÄR ATT SLÅ PÅ TEKOKAREN!, haha). Någon som har kollen.




Många som har sett den här bilden innan den kom upp här på bloggen;
har frågat mig om varför han är så ledsen/sur på bilden. Jag blir så förvånad,
för jag ser inte det sorgliga i bilden. Jag ser bara det vackra!


Jag och min pojkvän. Det är vi som bloggar på pinkelephanter.wordpress.com
Men vi är dåliga på att uppdatera där. Ska snart ske förändring på det!
Och jag lovar att ni ska få veta om någonting är på gång i den bloggen med.



Ett par stövlar som jag fyndade på loppis för någon dag sedan.
Jag såg dom, testade och tänkte att jag säkert inte alls kan ha dom för jag har alltid otur
med den här typen av skor (för jag har så stora vader).
Men tamejfan att jag kunde ha dom!
och jag är så stolt över dessa :)



Här är bilder jag tagit på Lobonäs veteranmarknad. Ska förhoppningsvis dit i år med.
Jag längtar dit, och till alla övriga stormarknader som kommer upp i sommar!




Vi måste fota coola bilder i våra koppar DEL 1
: KAFFE



Vi måste fota coola bilder i våra koppar DEL 2
: TE




Det var allt för den här gången! Ha en fortsatt trevlig dag, allihop! // Natsumisan
Visa fler inlägg