Gnällmonstret, dagens tema: DEN FRUKTANSVÄRDA MORGONEN när man helt enkelt inte orkar kliva upp

Jag förföljs av svarta tankar,
det kanske inte syns men det känns.


Det är tankar som bollar som garnystan i luften och då vill man dygna

Klockan har redan slagit 2 på natten och i sovrummet tar älsklingen sats och snarkar
som nallepuuh äter hååning.

Jag börjar plötsligt tänka på mornarna.
Jamen när man kliver upp sisådär.

Jag är inte världens frächaste när jag vaknar på morgonen. Seröst!
Man ser ut som mögelost, alldeles skrynklig också blir man gapig och skrikig
för man inte får sova ifred för att pojkvännen ska ropa på mamma i sömnen,
även fast man vet att han bara skojjar för att väcka mig.

0 % energi
75 % hunger
100 % irritation

En sådan frustration man känner på morgonen.
Man vill bara slänga ut allt från balkongen, skrika att allt suger och världen får lov att dö nu.
Speciellt de första minuterna under vaken-tiden.

Men sen sitter man där vid köksbordet i sin rutiga morgonrock,
har just kokat en stor blommig kopp te. Man finner harmoni, lugnar ner sig
också känner man ....att nu kan dagen börja.
Ljuslyktor lyser upp den trista morgonen.

Okej, nu mår man plötsligt bättre.

Men vad händer om jag somnar nu, alltså klockan 2 på natten
och ska upp tidigt imorgonbitti?

Då förvandlas man till en explosiv pokemon.
Begraver huvudet under kudden och man ba NÄÄÄÄE.
När ska jag lära mig att vakna på egen hand,
utan någon som helst konstigheter?

Att jag aldrig lär mig.
Men mornar är mysiga, samtidigt som dom är


brutala

Visa fler inlägg