~~




För ovanlighetens skull, slänger jag upp en video som är inspelad med min cam.
Ingenting speciellt, det är bara jag och pojkvännen (prestang.wordpress.com) ^^
Jag tycker videon blev väldigt söt :3 jag mimar och ser allvarlig ut...medans Joel är en trött drake haha <3
Samt att jag sabbar videon på slutet med lite konstiga miner, men äääähhh ...så kan det gå XD

Låten jag mimar till heter Dango Daikazoku och det är slutlåten i CLANNAD.
Låten med videon hittar ni här: http://www.youtube.com/watch?v=qvzCmV3_12c

HEJ


På första "bildspelet" här; ser ni min pojkvän^^ (http://prestang.wordpress.com)
...jag testade att göra den först - bara för att jävlas lite med honom haha <3 men visst är han söt :)


TnUYvy on Make A Gif, Animated Gifs
make animated gifs like this at MakeAGif



Hej, kära vänner! Är allt bra med er? :)
Själv så är det mycket; men samtidigt inte mycket - som händer i mitt liv just nu.
Jag kommer stanna hos pojkvännen nu i några dagar, så jag slipper ensamheten och ångesten.


... och tyvärr är det fortfarande dött med "kreativiteten", här på bloggen! :O
för ibland är jag så inne i att blogga och ibland inte.
Jag undrar om det är pillerna jag tar som gör att jag mår såhär...hmmm....men ska jag berätta om någonting av
mitt liv så kan jag ju nämna att jag kommer göra en operation på sjukhuset, då man kommer ta bort mina halsmandlar och lite polyper i näsan... det är vad jag har att se fram emot! (eller inte, jag är otroligt skraj inför operationen)...men ja.... jag kommer att ha stöd av min mor och pojkvännen så jag tycker jag ska lugna ner mig litegrann ~~

Jag är ledsen att jag fortfarande inte kan erbjuda blogginlägg om böcker/skrivande! men jag ska försöka få upp den kreativiteten igen, för jag vill ju blogga om det här! Jag kommer somsagt lägga upp inlägg ändå, men då får ni räkna med att andra inslag kan slinka med lite här och var...kanske någonting ut mitt egna liv eller annat xD

Jag vill dessutom börja videoblogga igen, men jag vet bara inte om vad... förslag?


DVEGeU on Make A Gif, Animated Gifs
make animated gifs like this at MakeAGif


ME AND MY FUNNY MOMENTS eller någonting sådant. Haha, den bjuder jag på!

Det känns jobbigt när man inte klarar av "det"


Jag klev på buss 15.

Jag kände brinnande tårar som föll på mina kinder. "Hon har fel..." tänkte jag och drog armen över ansiktet för att torka tårarna. "Jag kan visst skriva, bara det...att det inte blir akademiskt". Bussen travade iväg mot den stadsdel jag kallar mitt hem. Jag promenerade förbi husen, förbi människorna - ville helst inte se åt deras håll. Skorna klampade upp i trapphuset, jag tog upp nycklarna. Metallen rasslade då jag låste upp dörren, jag stängde den varsamt igen och låste ännu en gång efter mig.
Ytterkläder åkte av och jag kände mig naken. Jag började känna av yrsel - då jag närmade mig köket, funderade på att bre en macka. Jag lyckades grabba tag i ett kallt paket bregott från kylskåpet och hann slänga den på bordet.
Plötsligt kollapsade mitt huvud! Jag fick en "blackout", kändes som migrän men ändå inte. Jag började må illa och en massa negativa tankar flög omkring i mitt huvud och jag kunde inte hindra forsen av tårar som prydde mitt svettiga ansikte. Jag kunde inte göra annat än att skrika, för det gjorde så ont inuti mig. Jag rörde mig långsamt mot sängen ...lade mig ner. Kroppen skakade brutalt. Jag försökte samtidigt prata med mig själv.
Gråt...inte....Johanna, viskar jag. Tänk....positiva....tankar.
Min andning var oregelbunden, jag skakade och slog knytnäven i sängen ett flertal gånger. Jag kände hatet, en enorm ilska mot skolsystemet.

Jag känner mig förvirrad...jag säger hela tiden till kuratorn att DET ÄR MITT FEL! JAG VET ATT JAG INTE SKÖTER SKOLAN SOM JAG SKA!
Men kuratorn, hon är lugn och menar SKYLL INTE PÅ DIG SJÄLV! DU HAR JU INTE FÅTT SCHYST BEHANDLING AV SKOLAN DU HELLER; SAMT ATT DU KAN JU INTE RÅ FÖR ATT DU"INSJUKNAT"; SÅ ATT DU INTE KAN PRESTERA BRA I SKOLAN.
För när jag ligger där och hyperventilerar i panikångest och skräck...då vet jag inte vem som har rätt. För jag känner ju fortfarande att jag är den skyldige som inte gör ett skit i skolan, men samtidigt håller jag med om det hon säger.
Men nu var inte det här problemet, till den här katastrof-känslan mot mig själv!

Innan jag klev på buss 15, så träffade jag min nya examinator i Litteraturvetenskap. Eftersom att de andra lärarna har tröttnat på mig, så hade jag på något sätt hopp kvar hos den här kvinnan - även fast hon gett mig negativa kommentarer sedan förut.
Jag åkte ner till högskolan klockan 13.00 för att träffa henne på hennes kontor. Hon hade ett stearinljus tänt. Jag ryggade tillbaka när jag såg eldlågan, min fobi tillåter inte sånt! Men jag satte mig ner ändå och försökte verka orädd för lågan som brann alldeles bakom mig, försökte fokusera på människan.
Eller kärringen rättare sagt.
Det enda hon kunde hjälpa mig med var att kommentera; " att du skriver på ett osammanhängande sätt, typ att jag mer ger öppna resonemang än att riktigt skriva ner var jag tagit informationen". Jag höll med henne, och medgav att ja jag vet att jag lätt glömmer bort hänvisningar, så tack för att du berättade det!

Men det jag reagerade mest på var att hon sa någonting i stil med
"att det här accepterar vi inte, Johanna! ett sådant här sätt att skriva på! Jag tycker att du ska göra såhär; gå till biblioteket här på högskolan och medverka i skrivarverkstan! Ta med dig vilken text som helst, gå dit och få hjälp av dom för du kan ju inte skriva".
Jag blev helt paff och frågade henne för säkerhets skull; "Vilken text som helst? du menar inte att jag ska ta med mig den här tentan och få hjälp med den?".
Hon såg på mig irriterande.
"Nej, ta vilken som helst spelar ingen roll vilken, vila från tentan ett tag och kör med vilken text som helst och hör av dig sen när du skrivit tentan".
Jag svalde gråten, tog emot de kränkande orden och åkte hem.


Där ligger jag nu i sängen, skriker HON HAR FEL.
Vem har fel? kärringen såklart. HON VET JU INGENTING OM MIG.
I och med att hon säger sådär...att jag inte kan skriva ALLS...det tar jag som en enorm kränkning mot mitt skrivande intresse...mitt skrivande liv! Hur kan hon säga att jag inte kan skriva alls? Men det kan ju inte gälla allt mitt skrivande. Jag kan hålla med henne om att jag inte kan skriva akademiska/vetenskapliga texter, ingen tvekan om den saken! Men i och med att jag ska ta vilken text som helst....så anser hon att jag inte kan skriva alls överhuvudtaget!
Är det någon som förstår, varför jag blir upprörd av dessa ord?
Jag har skrivit i stort sett hela mitt liv! Att skriva är min vardag, och att säga att jag inte kan skriva...det är ingenting jag kan tacka för och ta emot! Jag har ju till och med gått kreativt skrivande och fått goda betyg i det.
Så NEJ kärringjävel, jag tänker fan inte gå till nån skrivarverkstad, bara för att gå igenom andra texter än just min tentamenstext! För det är ju den jag behöver hjälp med! Det vetenskapliga och ingenting annat!

Hon fattar inte heller hur mycket tid det slösar på att jag aldrig blir färdig. Jag har inte känslan av att hon ville hjälpa mig precis, den saken är klar! Jag känner en enorm ångest och pressen blir större och större. Jag orkar inte mer, jag är så i bristningsgränsen att ge upp studierna för jag får ändå ingen vettig hjälp. Okej, lite information fick jag idag ...that's it? Sen kan jag redan förvänta mig att vad jag än skriver och skickar in så får jag INTE GODKÄNT för att jag INTE KAN SKRIVA eller för att jag INTE HAR KUNSKAPEN.
Jag blir ledsen och arg samtidigt. Just nu avvaktar jag med allting som har med studier att göra, för jag har ändå ingen koncentration kvar (nästa månad ska jag ta ett hormontest igen, huruvida jag behöver ökad dos med medicin...blir inte förvånad om jag får ökat! för med det lilla jag har nu gör mig lite pigg, men ändå ofokuserad). Mitt intresse för programmet överhuvudtaget börjar långsamt försvinna. Tack ska ni ha, lärarjävlar.
Jag känner mig orättvist behandlad! (även fast jag är medveten om att det kan vara jag som överreagerar situationen och är "överkänslig"...eller är jag det egentligen?).
Kuratorn tjatar om att jag ska anmäla dom till studentkåren eller vad det var. Men jag orkar inte...pallar inte mer. Vad som kommer hända nu, det har jag ingen aning om.

Mobiltelefonen ringde.
Mitt i allt kaos av ångest, försökte jag ta det lugnt snabbare för att svara i telefonen. Det var Sandra som ringde. Hade inte hon ringt, hade jag varit i en sån situation att jag yrat så mycket att jag glömt bort vem jag är! (det har hänt förut! så jag vet vad jag pratar om).
Men Sandra skulle komma så snart som möjligt och jag är tacksam för att hon kom och gjorde mig sällskap resten av kvällen. Jag kunde i alla fall hålla mig lugn och glömma bort det negativa för stunden. Vi pratade i timtal, drack te, såg på film/tv och surfade vid datorn.
Tack för att du kom, Sandra, Du är guldvärd.

Nu är klockan 05.50 när jag skriver den här texten, och om några timmar kommer min älskling över. ÄNTLIGEN jag har saknat honom så mycket. Samt att jag vet att om jag har någon i min närheten, så är risken mindre att jag mår dåligt.
Just den paniken jag hade idag...den har jag inte känt sedan jag var tillsammans med mitt ex Bruno...OCH då vi hade det som sämst!
Samt att jag inte känner av något självskadebeteende nu heller, och det är ju bra. Det är bara det att jag är stressad, jag känner mycket press....jag har antagligen för höga förväntningar på mig själv - samt att det är jobbigt att ta mediciner och jag är ledsen för varför jag inte mår som jag ska...och så vidare... men ja...snart (om några timmar) kommer älskling, och då kommer allt i världen att bli bra igen! Då kommer fåglarna till balkongen och sjunger glada visor för mig! *man kan ju alltid hoppas*.
Jag får försöka att inte tänka på det negativa alltför ofta.


// Johanna Ferm

Outsiders...


Jag har fortfarande bloggtorka på böcker/skrivande temat.
Så nu får ni stå ut med lite annorlunda inlägg om...ja...lite vad som helst så länge ^^



Jag har sett på TV. "Outsiders", ett av många få program jag helst inte missar.

Klart man alltid kommer med synpunkter när man ser den här sortens program. Vissa saker är bara så hemska och man tycker synd om de som drabbas, och vissa saker känns helt enkelt bara så onödiga.
Jag tror det var Outsiders jag kollade på för några år sedan; när man hade intervjuat en kille som kände att ens ben i kroppen inte "kändes rätt" och därmed amputerade det frivilligt...det är tragiskt! och man undrar vad som pågår i vissa personers tankar liksom.

Dagens avsnitt handlade om en rad olika fobier; jag kände medlidande speciellt för en tjej som led av "inbillad fulhet". Det ironiska var att hon var jättevacker, men hon själv kunde inte se hennes skönhet. Att folk kan hata sig själva på ett sådant sätt, det är inte okej och jag vill bara krama om dom som känner så och lugna ner dom och slänga glitter i deras vardag.
En annan person i programmet hade en fobi mot dinosaurier.
Jag dömmer henne inte, för visst dinosaurier existerar ju inte nu, men det är ju ändå hennes inbillning/bild på hennes rädsla. Det är som om hon utrycker sig som om att "åååh ... jag är rädd för att en T-rex ska komma utanför lägenheten och äta upp mina barn. Jag känner mig trygg i det här skåpet utan fönster osv" - det är ju ledsamt att hon ska behöva känna ångest för något som inte finns...
Men det är ju hennes föreställning, samma som när jag tror att det brinner lite varstanns!
(jag har pyrofobi, en rädsla för eld)

Jag tycker ju inte om min pyrofobi jag heller, att ständigt känna ångest för något som egentligen inte händer.
Det händer ofta att jag inbillar mig lukten av rök och jag måste ofta kolla spisen/elementen etc om de är avstängda för att det inte ska brinna. Hör jag ljud som påminner om flammor då blir jag panikslagen.
Jag använder aldrig levande ljus (jag kan inte använda mig av tändstickor/tändare) ... bara tanken att huset kommer brinna när som helst...det blir så ångestfyllt och det är jobbigt att gå runt att tänka de här tankarna.
Än värre att via pyrofobin så har jag utväcklat en rädsla för elektricitet (jag kan inte ens byta en glödlampa...bara för att jag kopplar samman EL och ELD - för har för mig att båda kan brinna på nått sätt)...känner mig så otroligt handikappad av det här...men ändå så är det ELD rädslan som fortfarande är värst för mig.
Det påverkar ju min vardag, samt när folk vill ha mysigt med lite levande ljus så måste jag meddela att JAG KAN INTE HA FOKUS PÅ "ELDEN" så var vänlig vifta inte stearinljus upp i mig liksom, för då mår jag dåligt.

Det är många tankar som väcker efter att jag sett kvällens "Outsiders".
Jag har såklart fler fobier som är mildare, men det är inget jag orkar ta upp nu.
Det är creepy att det finns så många fobier som man kan tycka känns "onödiga", men att de ändå existerar. Unbelievable.

En tidig Halloween-fest


Nu har jag bloggtorka.
Det är ingen idé att hålla det för mig själv.


För visst känns den här bloggen väldigt strikt på just temat BÖCKER OCH SKRIVANDE.
Men skrivande kan ju samtidigt betyda... i princip vad som helst egentligen!
eftersom jag använder ord och text kan jag ju inte bara behöva skriva om just litteraturen.
Jag kan ju skriva om... min vardag tillexempel! som i en dagbok... eller berätta en speciell händelse!
men eftersom jag inte vet vad jag ska fylla inläggen med nu, så tänkte jag berätta lite om min helg;



Idag vaknade jag med sprängande huvudvärk och med pilar i ryggen.
Igår hade jag en "tidig Halloweenfest" och vi blev totalt 9 personer som hade roligt tillsammans under några timmar. Att jag kan ha en sådan smärta dagen efter - kan ju bara betyda en sak; att vi ägde ut alla igår^^
Några ungjävlar kom och muckade gräl med oss <3 vi hade en photoshoot i lekparken och i "centrum", vi sjöng för fulla halsar osv. It was awesome ~~ och utan Sandra's hjälp! (hon var medarrangör på festen) hade
det inte blivit lika roligt somom jag själv skulle planerat "den".
Stort tack för hjälpen <3
Jag hade min första Halloweenfest förra året, och då kom bara 5 personer. I år ökade det med 4 till och det känns jättebra, det var så mycket mer "ös" nu än förra året faktiskt. Samt att det var krav på outfits iår :) hehe



Jag och Sandra i våra Halloween outfit's!
Jag ska föreställa James från Team Rocket (Pokemon), fast jag har gjort en liten egen version som folket kallar för "Zombie-james" anpassat för Halloween. Sandra är utklädd till alv, vi är så fina så^^



Min pojkvän (http://prestang.wordpress.com/) och jag



... och här har vi hela gänget (förutom Jenna för det var hon som tog bilden).
Årets fest blev lyckad och alla är nöjda och glada. MEN IDAG ÄR DET SÖNDAG,
vilket innebär att alla är som utflygna ur min lägenhet.
Jag är ensam igen, men fick i eftermiddags besök av Frida (http://monsterswonderland.blogg.se/).
Vi drack te och"behandlade livet i form av ord" (prata om livet)^^

Nu känner jag hur tröttheten tar vid, men jag ville bara meddela det att vi haft en toppenfest, jag har litelite bloggtorka! men det kommer fixa sig snart... och jag håller på och däckar här xD men ni får ha det så bra!
På återseende! ~~



OBS! De två sista bilderna är tagna av
http://jbrundin.blogspot.com/

Jag vill läsa den här, nej den här nej den här...




Min bokhylla kryllar av böcker! (som vanligt, börjar nästan få lite ångest av alla böcker jag inte hunnit läsa men så gärna vill hinna med!),  Men jag vill nämna en speciell författare lite kort! Nämligen Selma Lagerlöf.
Så fort jag fick läsa Kejsaren av portugalien, så blev jag som förtrollad. Det är någonting med Selma, hennes språk, hennes natur och karaktärerna! och jag fick chansen att läsa Gösta Berlings saga (men tyvärr hann jag bara läsa halva boken senast), och jag äger den inte ens! men jag hoppas någon dag komma ihåg att låna om den och läsa ut hela för den var också sjukt bra, även fast jag kom halvvägs så fick man så mycket berättat för sig.

För något år sedan så fann jag Jerusalem boken för en billig peng på en loppis, i mycket fint skick dessutom! Jag blir ibland förundrad över hur mycket klassiker det finns på second hand egentligen och för så billigt pris dessutom (MER TILL MIG, haha).
Samt att jag bara för någon månad sedan införskaffade Herr Arnes penningar och en bok som heter Selma Lagerlöf och ursprungets roman (Birgitta Holm), en analysisk bok som behandlar just Selma Lagerlöf, samt diskuterar intressanta frågeställningar till boken Gösta Berlings saga (som jag vill läsa ut först, innan jag studerar den faktabaserade boken).
Ingenting av det här hör till skolarbete, utan det är något som jag vill göra själv för jag tycker det är intressant! Men det är synd att tiden inte finns för det nu, och det finns ständingt så mycket böcker som jag vill läsa.
Jag väljer böcker med omsorg, jag känner i hjärtat vad som känns bäst att läsa just nu!

Det roliga är att jag läser SNABBA CASH nu, men jag hade inget intresse innan att läsa den boken.
Jag har egentligen inget intresse av den nu heller, men jag läser den ändå? Varför?
Jo, för jag vill hänga med i 2000-talet, och eftersom jag hört så mycket att boken har en speciell genre , då är jag förstås nyfiken på vad den genren går ut på.
Förut i skolan blev jag tvingad att läsa Paulo Coelho's Alkemisten; alla hade hört hur "svår den var att ta sig igenom", men jag lyckades ta mig igenom den även fast jag först inte var intresserad alls av den. Idag är jag ett stort Paulo Coelho fan! tack vare det där tvånget! och det är jag tacksam för, så nu blir det liksom samma sak; jag tvingar mig själv läsa boken; för jag vet samtidigt att det ger vinning; jag får till slut veta vad det är som gör boken till en egen genre. Och nu när jag läser boken så kan jag inte neka att den faktiskt är rätt spännande.

Även fast nutida romaner finns, så vill jag samtidigt läsa de klassiker som finns i världen.
Det känns ibland svårt att veta vart man ska börja. Genom att läsa klassiker lär man sig av litteraturhistorien på något sätt, men samtidigt....
Genom att läsa samtida böcker så får man veta hur böckerna förändras i vår nutid, och det är intressant att se via texten. Men man kan inte göra så mycket annat heller än att ta en dag i taget, läsa igenom alla böcker man vill läsa i lugn och ro, och ständigt utforska nya läsupplevelser och utmaningar att ta sig ann!^^


Hur är du som läsare?


Så här är jag som läsare:


snabb långsam

Ja, Jag är långsam i mitt läsande. Det känns viktigt att jag förstår textens innebörd.

Har oftast inte bråttomt när jag läser, för läsning är en lugn stund av ro med en god berättelse^^


läser alla ord
skummar en del

Visst, det kan hända att jag skummar igenom, det beror på vilken bok jag läser.
Är det en bok som fångar mitt intresse? DÅ är jag nogrann med orden. Och eftersom jag läser litteraturvetenskap på högskolan, så har man blivit lite "analys-skadad" också så det händer ofta att jag söker FEL och RÄTT i boken eller analyserar boken själv i huvudet - med hjälp av litteraturhistoriska begrepp (vilket kan vara väldigt irriterande ibland, för det förstör litegrann av läsupplevelsen).


gillar långa beskrivningar hoppar över det som inte för historien framåt

Det kan hända att jag stannar upp, läser någon eller några rader... och anmärker att just "de här orden var riktigt bra!" eller om det finns någon mysig beskrivning av något slag som väcker intresse. Med dessa beskrivningar blir man allt mer fashinerad av hur vackra texter blir till och man vill lära sig skriva på ett liknande sätt.


kommer ihåg detaljer kommer ihåg i stora drag

Jag kommer oftast ihåg vissa detaljer. Detsamma som jag sa innan; när jag stannar upp och anmärker vissa saker lite då och då i boken, läser om orden ibland flera gånger om det är någonting som riktigt väcker tankar och känslor.

undviker tjocka böcker läser gärna tegelstenar

För mig så spelar storleken på boken absolut ingen roll!


tycker om tunna böcker tycker att tunna böcker ofta saknar något

Samma sak här; storleken spelar ingen roll. Det finns ju tunna böcker som kan vara av mer "värde" än vissa större romaner också...det beror på vilken kvalite texten har tycker jag.



idealboken är på mindre än 400 sidor idealboken är på mer än 400 sidor

Jag sa innan att jag gärna läser tegelstenar. MEN jag tycker ändå att en bra berättelse kan hålla sig på minst 400 sidor också, det kan finnas risk med att det blir alldeles på tok för långt och att det kan bli tråkigt efter ett tag. Kan bero på vilka böcker vi pratar om också förstås.


tjuvkikar på slutet läser aldrig slutet förrän boken är just slut

Sånt förstör läsupplevelsen! xD


väljer efter omslag skiter fullständigt i ytan

Ibland väljer jag efter omslag (om jag inte vet vad jag ska läsa alls eller vill testa någonting nytt), men för det mesta är det bokens innehåll som jag är ute efter!


läser baksidetexter
undviker baksidetexter

Det är klart att baksidetexten har betydelse, det är ju den som avgör om boken blir ett "läsoffer" eller ej


väljer boken efter rekommendation  vill helst välja själv

Jag får väldigt ofta rekommendationer om böcker. Ibland kan jag följa dessa, beroende på eget intresse. Men oftast väljer jag böcker som tilltalar mig, böcker som känns bra för stunden.


rekommenderar ofta böcker till andra
rekommenderar sällan böcker

Eftersom jag börjat blogga igen, så känns det som om jag har varit dålig på att rekommendera böcker. Men jag tycker ändå att jag ger boktips till andra i min vardag; bland familj och vänner



hör det jag läser i huvudet
hör aldrig det jag läser

Hur ska man förklara detta? Visst, jag hör en röst i mitt huvud, att "jag berättar ord"...det gör nog säkert de allra flesta som läser. MEN det förekommer även ett bildspel i mitt huvud som för handlingen vidare..lite som att titta på en film kan man säga... men där karaktärerna kommer från mitt eget huvud, jag ser liksom det jag vill se - men med hjälp av att jag läser texten och får alla de där beskrivningarna - så ser jag " den där världen " framför mig. Lite krångligt förklarat kanske, men så är det. Det är en sak som jag älskar med att läsa; att man får använda sig mycket av fantasin. För när jag ser filmer som är baserade på böcker så blir jag oftast onöjd. Varför? för det mesta brukar jag känna att man inte får in samma känsla som man får av en bok i en film...och så vidare, men nog om det.




gillar ljudböcker
gillar inte ljudböcker

Det jag gillar med ljudböcker är att det finns som ett alternativ för andra! som har svårt för att läsa, men att man kan lyssna till litteraturen på ett annat sätt. Men jag själv däremot har kanske lyssnat på högst 2-3 cd;böcker i mitt liv, och jag känner att cdboken inte är ett alternativ för mig för jag anser mig vara " en dålig lyssnare". Jag hänger helt enkelt bättre med i boken om jag ser orden i en bok än att orden "flyter runt i luften" för dom orden försvinner för mig annars xD Det är min anledning till varför jag valde GILLAR ljudböcker, för andras skull :)


läser främst böcker i en genre gillar att variera min läsning

Jag varierar ofta min läsning! Jag läser inte samma genre hela tiden, utan jag måste mata på med nya genre, andra författare och så vidare. Jag vill uppleva de flesta genre jag kan komma åt och se dess skillnader på ett mer tydligare sätt. Undersöka t.ex vad har den här genren som inte den andra har. Jag antar att jag är en väldigt...analytisk person, haha.

läser alltid på svenska
läser på flera språk

Anledningen till att jag läser böcker på svenska, är för att jag tycker det är svårt att läsa på engelska. MEN finns inga andra alternativ, om det gäller någon speciell bok, så kämpar jag med en engelsk version naturligtvis, men engelska böcker är ingen vana jag har utan svenska, det är mitt språk.

är bra på att komma ihåg böcker jag läst
glömmer lätt bort både titlar och författare

Böcker som fångat mitt intresse, dom kommer jag ihåg! Böcker som jag tyckte var dåliga, dom glömmer jag bort!


skriver upp det jag läser
skriver inte upp det jag läser

Jag skriver i en läsdagbok om böcker jag läst. Annars skriver jag på bloggen, boktipset.se eller någonannanstans på internet


läser varje dag
läser mer sällan

Att läsa är vardag <3


tycker att läsning är avslappnande
tycker att läsning är ansträngande

Det är ansträngande att läsa böcker som man inte vill läsa... det kan jag känna om det är vissa läxböcker jag måste läsa som har ett avancerat språk osv. Men läsning ska vara avslappnande och det tycker jag att jag oftast känner, även fast jag analyserar i huvudet... men samtidigt kanske det också är en bra grej..för då har jag koll på det jag läser och anmärker vissa saker som man kanske inte skulle ha tänkt på annars.

Ord i natten (Untitled)



Blötlagda ögon

Svimmar puppillen
skakar

Tungspetsen vidgas
sprakar

Ser torrt sprucket
hav

*

Saliv hettan öron
skvallra

döda fötter nickar
sömn

Ord tömmas sluta
krypa

*

Gunga regn sand

falla djupet dimman
brusar

Aldrig fina hjärtan
skära

*

Vattenögon skägget
rodnar

Anförtror elden brister

smycket

*

Djupet åter intet
kylan

frosten kärlek

Vals



/ Natsumisan.blogg.se, Johanna Ferm

Vad tycker ni?


SNABBA CASH
vet vi är skriven av Jens Lapidus.
Vi vet alla att den finns som film, SNABBA CASH.
Jag har dock inte sett filmen än, men läser boken.
Jag har hört att nu kommer man göra en filmtrilogi
baserad på Lapidus böcker;jag antar de menar
SNABBA CASH, ALDRIG FUCKA UPP OCH LIVET DELUXE?
Men man nämner dom i nuläget som SNABBA CASH 1, 2 och 3
Rätta mig gärna om jag har fel!
Är det någon som vet hur Lapidus själv upplever situationen
att böckerna blir film? För jag finner inga artiklar om vad han själv
anser om det hela, skulle vara kul att läsa bara.

Men vad anser ni andra? Vilka böcker ska bli film och vilka ska inte?
Vad kan filmen ge SNABBA CASH som inte boken kan?
Vad anser ni om att böcker överhuvudtaget blir film?
Kom igen, skapa en diskussion om ni vågar ~~

Jag vill fortsätta gå på författarträffar!

Bilden är ett utdrag jag lånat från KULTURGUIDEN (Ljusdal)...
Källa: Kulturguiden Höst&Vinter 2011 finns även att läsa som PDF-fil.PDF






___________________________________________________________________________________

Innan jag "insjuknade" i stress och ständig trötthet; så var jag en baddare på att besöka författarkvällar! Jag kunde helt enkelt bo där! Jag betalade dyra pengar för att se mina favoritförfattare, jag gick på föreläsningar med nya okända skribenter - gratis för studerande...allt! för det var ett av mina stora intressen, och det är det fortfarande.
Men varför har jag då inte gått på författarträffar på länge?
Jo, förstås för att jag mått dåligt en tid. Nu när jag mår bättre så känns det som att jag vill ta upp den där "författarträffs-andan" igen! Jag tycker det är mysigt att gå på sånna här kvällar, lyssna på vad författarna har att säga samt träffa läsande människor; gamla som unga!

Just i Gävle nu finner jag inget intressant (ÄNNU) men för någon dag sedan såg jag den här informationen ovan i Kulturguiden Ljusdal. Om jag inte har annat för mig då, så vill jag gärna inte missa detta! Det enda jag läst av Janouch har varit ANHÖRIG, men det är aldrig fel att lyssna på hennes syn av författarskapet och få den boken signerad heller.
Vad är det viktiga med författarkvällarna för mig? det är inte signaturen, även fast det också på nått sätt är roligt minne att ha. Utan det jag lyssnar efter är författarnas erfarenheter, deras sätt att skriva, deras sätt att se på världen.
För jag vill också bli en författare en dag, och jag lär mig mer än gärna av veteranerna.
Visa fler inlägg