*** En förmiddag sista November ***


Jag sitter vid en busskur på morgonkvisten.
Jag har värmen i hjärtat, trots att vinden blåser yxor på min kropp.
Jag tror man kan se stjärnorna på den molniga himlen trots denna ljusa morgon,
men jag ser inget glitter så långt ögat når.

Jag väntar på buss nummer fyra.

Trädens grenar sträcker ut sig åt alla håll, de stretchar som efter ett motionspass.
Kvistarna och de fallna löven får mig att rysa.
Det är en brutal skugga komma att sluka mig hel vilken minut som helst.
Jag blundar hårt, men vaknar snart.

Människor andas blyga andedräkter. Stampar fötter.
Snorar på armbandsuret.

De väntar på buss nummer fyra. Kanske.
Precis som jag.