Det var en gång en liten tomtegubbe. Som bodde i en gammal rostig... nej så kanske det inte var.


Brunskägget gled fram över halt golv, hals som en struts och han såg in i mina ögon, full av smuts och imma.

En svag doft av rök, jag var omfamnad av en främmande karl mitt i matcentrum som till slut får fram:
tycker du han är snygg?

Han menar den gamle gråhåriga käppgubben.
Nej honom känner jag inte till, säger jag så vänligt.

Han är ivrig som ett litet barn:
han pekar mot thaiaffären och han pekar mot dvdcentralen.

Kom, viskar han förtjust. Jag måste visa dig en sak!
Ett försök att grabba tag i mina vintertorra händer.

Vad skulle jag sagt?

Nu går jag hej då. Fast i vänligare ton.

Jag gjorde faktiskt det.

Predikade om att jag ville gå och handla, "men du får ha det så bra!".