En liten bokrecension: ORMAR OCH PIERCING (Hitomi Kanehara)

Ett utdrag ur Efterordet av Ryu Murakami i Hitomi Kanehara's bok Ormar och Piercing:

" ... Mördaren i Thomas Harris roman Red Dragon upplever att han har besegrat ett trauma och fått enorma krafter efter att i Hong Kong fått en röd drake tatuerad, och återföds sedan som ett monster. Så finns det även aspekten att tatuering och piercing är ett sätt att gå in med mänsklig hand och skada och ändra de starka genetiska förutsättningar man har ärvt av sina föräldrar och därmed bryta den biologiska kedjan. Och pekar man på detta är Lui (huvudpersonen i boken) egentligen den duktiga flickan som jag gissar inte behöver detta. Men det är oväsentligt och stannar vid en gissning. Vad Lui kände för Shiba i slutet, det är den eviga frågan.

>> Ja, det gör det kanske <<, skrattade jag och sneglade förstulet på Shibas ansikte. Nu kan han nog inte fortsätta att våldta mig, och säkerligen kommer han att behandla mig väl. Det är okej. Även om det var Shiba som våldtog och dödade Ama, är det okej. Draken och Kirin hade öppnat ögonen och tittade tillbaka på mig i spegeln.
(Ett utdrag ur Ormar och Piercing) 


Vad i hela friden är det som är "okej"? Jag förstår det inte, och jag är rädd att författaren själv inte heller förstår det, och inte heller huvudpersonen Lui. Förmodligen förstår ingen i hela världen. Men det enda hon säger är "okej". Varken Lui eller författaren hittar något annat ord än just "okej". Vi har inga ord för att uttrycka vad Lui känner i hjärtat vid denna scen. Det är inte av den banala anledningen att språket inte räcker till, eller för att människan är en ofullkomlig varelse. I processen att skaffa oss sociala färdigheter som språk och logiskt tänkande har vi tryckt undan de instinktiva känslorna till mörka skumslen och vrår i hjärnan.

Men naturligtvis finns dessa instinktiva känslor kvar, och ibland tränger de undan allt det socialt inlärda såsom språk och logik, och tar en brutal, vacker form, både skrämmer oss och drar med oss i euforiska virvlar så att vi blir helt omskakade. Litteratur tar formen av en berättelse, lånar dess styrka och blottlägger dessa instinktiva känslor under ett ögonblick, och frågar oss samtidigt vad frihet betyder. Detta visar Hitomi Kanehara vackert prov på i denna roman, medan hon fritt använder den litterära stil och teknik som bara en nittonåring behärskar.

- RYU MURAKAMI -

___________________________________________________________________________

Jag håller med om mycket som Ryu Murakami skriver i slutordet till Kanehara-s bok, Ormar och piercing.

Denna enkla 80-sidors roman fick mig att inte vilja sluta läsa boken, ända in i slutet - till och med efterordet var sammanhängande och intressant.

Det blev väldigt mycket "knulla" i den här boken tycker jag, och det gav mig tankar kring hur huvudpersonen Lui är själv som karraktär.

Alla karaktärer tyckte att Lui var en typisk "barbie"-tjej (jag tänker mig en "fjortis"), men hon såg negativt på det och hennes personlighetsskildring får mig, att tänka mig henne som en väldigt vild person som vet vad hon vill, även fast hon också blev helt tagen av att tatuera sig och klyva tungan bara för att hon umgicks med Ama - som på det sättet fick henne att bli mer orädd för det hon ville. Lui dejtar även farliga typer tycker jag, hon dras till de hårdhänta, grymma grabbarna.

Jag tycker om den här boken om jag ska vara ärlig.

Jag blev så överaskad över att man kunde skriva på ett sådant enkelt språk, och det var länge sedan som jag kände att jag ville sträckläsa en bok, bara för att den var så spännande.

Jag tycker om att läsa berättelser som utspelar sig i Asien så det är ju också ett plus.

Denna bok får en 4:a av 5 av mig, jag har inga direkt negativa tankar kring boken - det är bara det att jag hade velat att boken hade varit längre än vad den var.

Det är ju inte så mycket jag kan göra åt det, så då är det väl bara att läsa en annan bok av härliga Hitomi Kanehara.

Hennes Ormar och Piercing rekommenderar jag faktiskt - dels till de som vill läsa en liten bok och samtidigt förstå mycket av det som man läser.

+ Jag måste komma ihåg att söker upp RYU MURAKAMI ! Hans efterord var helt underbart.

Visa fler inlägg