Negativt



Det känns sjukt jobbigt - att få veta att Joyce Carol Oates nya bok heter Älskade syster.


Älskade syster...en titel som jag har haft på mina noveller i så många år. Jag var ensam om titeln, men nu är den liksom borta tack vare henne </3.

Hon liksom raffar åt sig alla titlar hon kan, bara för att hon är känd och inte jag... I guess soo :< Nu kan jag helt enkelt inte skriva vidare på dom texterna. 

DÖÖÖDDAAADDE. Pang boom dead liksom. Det skulle kännas så fejk att skriva vidare på dom under namnet "Älskade syster" nu när det är "stulet".

F*låt men jag är på ett sådant jävligt dåligt humör! Jag har problem med min vardag och kan bli irriterad på i princip allt och alla just nu.

Jag låter säkert negativ i denna text, men jag känner mig ju rätt så less. Jag klarar inte av någonting numera </3 Jag är den svaga länken. Jag pallar inte mer.

Astrid Lindgren i mitt hjärta :**<3

h

Astrid om uppväxten:
" Vi lekte och lekte så det är underligt att vi inte lekte ihjäl oss"


Jag kollade just på en "tidsresa" som handlade om Astrid Lindgrens liv på astridlindgren.se.
Den är mycket lärorik! Nu känner jag mig som om jag kan mycket om kvinnans liv <3 Hon var ju så otrolig!Kreativ, äventyrlig och humoristisk, och inte tal om att hon var delaktig i olika organisationer och bra fantasi hade hon också<3 Sagoberättaren som kommer leva kvar forever and ever ~~Hon är en av mina favoritförfattare. Hon finns i mitt hjärta. Hon dog år 2002 - Jag ville ju att hon skulle leva vidare :< Vila i Frid:*<3

PluggaPluggaPlugga :<

Så många texter jag måste läsa. 64 sidor textkompendium och ett fler antal böcker.Böckerna som jag beställde från bokus kommer förhoppningsvis imorgon <3


Så lite tid
med att syssla med de saker som man egentligen vill göra, som att t.ex läsa böcker som man själv gillar........


Det finns en miljontals böcker som jag vill läsa, men inte kan - pga att studerandet måsteg å före allting annat i princip :< Lite sugigt faktiskt.


+ Det dumma med min hemtenta är att den är så klurig... jag vet inte alls vad jag ska skriva på den </3.



Det luktar IG-BARN här! .___.

Livet vill väl inget illa, men nog kan det göra ont!

f

Detta inlägg är en vardaglig text som jag skrivit, så den har ingenting med böcker eller skrivande att göra, tyvärr.


ÄR man helt otrolig, om man vet att man snart blir ett år äldre - och samtidigt så får man tankar om att "Shiet vad gammal jag är egentligen!?". Om jag redan ska få "åldersnoja" när jag fyller 19 - hur kommer det då bli när jag fyller 40-50? O_o Jag hoppas att den här oron inte varar särskilt länge iaf ...

Jag är liksom rädd för att bli vuxen på nått sätt. Jag känner mig inte ens som "en vuxen person". Beter mig som en vuxen gör jag antagligen inte heller. Det är nu som man ska börja betala räkningar, köra bilen, koka kaffet (jag dricker inte ens kaffe...xD) och passa barnen (som jag inte har än...xD). Haha dessa tankar gör en lite nervös, men ändå lugn till mods. Att åldras ska väl inte vara så dumt ändå, eller?

Usch jag är en sådan orolig person. Alltid så ska det finnas något som jag oroar mig för. Är det inte åldern, så är det om miljön. Är det inte om miljön så handlar det om ödet eller framtiden. Jag ska jämt tänka på negativa saker som kanske kan hända en dag, fast det händer inte nu- som att någon dör eller annat. Fufan vad jag hatar att tänka så. Jag borde inte oroa mig så mycket som jag gör.


Det ska va gött å leva - annars kan de kvitta! xD

Banka bort de dumma tankarna från mitt lilla huvud, och ös in med lite rosa moln vettja.

Vrid på lite nyappy-musik och va god och glad som kexchoklad. Smila och va stolt liksom.

Att vara en bra människa, modig och inte dum.



Paulo Coelho är väl ändå...bäst? :D


Paulo Coelho's The winner stands alone har kommit ut på svenska! *Natsumisan jublar*

Buäää jag vill ha boken<3 Har saknat härlig Coelho-läsning.


+ Idag så var mina föräldrar skitgulliga mot mig<3 , för de hade skickat massvis med artiklar från LJP och DN och allt handlade bara om böcker och andra kultursaker som jag tycker om att läsa :***Naaaw thx <33333 Jag blev smått överaskad när jag fick brevet med alla artiklarna imorse - för faktiskt så saknar jag att läsa kultur-och boksidorna i dessa tidningar som inte finns här där jag bor nu. Gulliga föräldrar i have! <333333 :)

Kurslitteraturer är på gång!


Dagens köp blev dessa böcker (som jag förstås ska använda till högskolan):



Om Diktkonsten
86.00 kr 


Klassisk retorik för vår tid
  238.00 kr


Det som vi har gått igenom nu är Berättelsens estetik och teori.
Nästa ämne är Retorik och berättande. Mitt programval är rätt intressant, fast lite svårt i början.
Man börjar liksom på ny kula. Från att vara en målande estet - till litteraturvetare? :)


Jag har redan fått en hemtenta i Narratologi som ska vara klar till den 2:a Oktober.
Good Luck For Me! xD<333333

Hej. . .



Här sitter jag klockan 2 på morgonen och känner mig stegvis deprimerad.
Vad ska man göra åt alla dessa negativa tankar? Känslorna svämmar över,
och plötsligt så vill man inte ens leva längre.


Det finns ingen ute på internätet som jag kan prata med, ingen runtomkring mig 
- jag vågar inte ens skriva till min förre psykolog och beskriva för henne hur jag
känner mig. Jag skulle ju testa på att leva själv utan hjälp - men jag mår ju bara
sämre och sämre! ;_;


Jag sökte ett tag på internet, och hittade en nedladdning av boken
Servicemanual till ett bättre liv, skriven av Jonas Gåde.
För tillfället så har jag bara läst 3 kapitlar - men jag medger att det
tamejfan känns som att han sitter i en fåtölj framför mig och ba berättar
allt det här för mig just nu. Med hans kloka ord så känner jag mig lite lugnare
till mods på något sätt. Nånting sånt...


Det finns inga misslyckande - bara feedback.


Den du, den var inte dålig! MEN problemet är att jag har alltid kännt
mig så misslyckad i alla fall :<



Annars så läste jag litegrann om "deprition" på nätet, om en typ som heter Dystymi.
Symtomerna för detta var bl.a: 


ökad eller minskad aptit

ökat eller minskat sömnbehov

trötthet

mindervärdeskänslor

koncentrationssvårigheter och svårigheter att fatta beslut

hopplöshetskänsla




...Och det knepiga är att allt som står under symtomerna,
det är så jag känner mig!
Fast nu så sätter inte jag någon direkt diagnos på mig själv eller så
- utan jag säger bara att symtomerna liknar mina väldigt mycket.
Jag vet fan inte vad jag ska göra.
Jag vill bara ha någon att prata med :< gråta ut liksom...


Förlåt, nu låter jag så tråkig och detta är kanske inte direkt nått bra
ämne att ta upp på en blogg som handlar om bokens värld osv,
men jag mår bara så illa.


Jag står inte ut med mig själv och med mitt liv. Ibland känns det bara
som att jag vill döda någon, för att få ut smärtan i bröstet.
Jag orkar inte, allt känns bara så tungt.



Vad ska jag göra, för att få tillbaka viljan att leva?

Visa fler inlägg