Fladdermus-macka



Peter Haber är go :)


Föresten: Varför säger vissa NEGERBOLLAR och inte KOKOSBOLLAR eller CHOKLADBOLLAR?

NEGERBOLLAR låter ju så rasistiskt :< Jag brukar iaf säga Chokladbollar.


Kanske skulle behöva forska vidare i sånna här frågor! XD Om varför man säger si och varför man säger så ^^ Det ärju kul ibland när man har lust till det i alla fall.

Schweps, just a little more BITE!

u


Idag så har jag ätit en Sushi de Lux från HEALTH & HAPPINESS.

Den rätten innehöll: "Lyxig 7-bitars sushi, spicy crab crystalroll och asiatisk glasnudelsallad. Serveras med koriander - & limedressing."

 

Åh herregud, it made my day <3 Det var så otroligt gott så jag tror att jag spricker. Sushi är det bästa man kan tänka sig att få, om inget annat än godis förstås.

 

Jag och sambon har varit ute med min moder och min broder runt i centrum och kikat lite. Det har varit en rätt så bra dag idag tycker jag.

Någonting ledsamt som jag fick reda på nu, är att Lisa Jannerling troligtvis inte alls kommer att blogga mer. Om det blir förevigt eller ett tag bara vet vi inte,

men jag kan lova att jag kommer att sakna den goa tjejens tips på läsgodis från litteraturvärlden :* Jag hoppas hon kommer att ha det bra iaf <3

 

Det ilar i tänderna då man tänker på att jag har så mycket plugg som jag måste göra, men lugnlugnlugn. It shall be done. Hoppas jag. Hehe.

Jag funderar på att göra ett Bokus-köp mycket snart. Finns det någon skönlitteratur som jag borde satsa på för stunden?

Vad tror ni?

 

Kan det någonsin bli du och jag?


Jag mår inte så bra. Det verkar vara slutet för vår relation.

Jag känner att all skuld ligger på mig. Det har alltid varit mitt fel i alla lägen.

Jag kanske är för ofrisk för att ens ha hoppat in i en relation.

Varför slutade jag att besöka psykologen? Det var mest för din skull.

Du sa ju själv att jag var frisk nog, utan att besöka den där läkar-typen.

Jag trodde inte på dig, men slutade gå dit ändå. Titta nu.

 

Nu behöver jag hjälp mer än någonsin. Du följde aldrig med mig på de där

par-terapierna som erbjöds och bevittnade om mitt beteende, om hur jag behandlade dig.

Jag ser inte det du ser.

I mina ögon så hittar du på dina egna historier, när du berättar om hur dum jag är.

Jag förstår inte när du säger till mig - att jag är en hemsk människa, du säger

att jag inte behandlar dig väl .

Varför kunde jag inte se det? Varför kunde jag inte höra?

Det ringde inga varningsklockor.

 

Jag har kännt ett tag att jag ville göra slut, men du har velat göra slut i ännu längre tid.

Varför gjorde du inte det då? Du klamrar dig fast vid mig ändå.

Jag fick inte vara mig själv, träffa mina vänner

osv när jag var med dig.

Sen har jag dessutom tröttnat på att vi jämt bråkar dag ut och dag in,

ingenting fixar sig och båda är olyckliga.

Du tror inte på vad jag säger, du säger att jag ljuger jämt och ständigt

när jag faktiskt talar sanning!

 

Förlåt, men jag vill inte lämna Sverige mot ett annat land,

Även fast Sverige inte har varit god emot dig.

Jag är bara så rädd att allt ska bli värre än vad det är nu.

Du säger att jag tar dig som en "leksak".

 

Förlåt mig. Jag är ledsen. Jag förstår inte vad du talar om ;__;

 

Jag känner mig vilsen, lite frusen.

Av att veta att nu är det faktiskt slut.

Nu kan jag göra vad jag vill.

Problemet med mig är att jag inte kan släppa taget.

Jag älskar dig så jävla mycket,

men jag har inte orken kvar längre.

Inget hopp på oss, jag ville inte att det skulle bli såhär.

Vad som än händer så kommer jag alltid att älska dig.

Jag kommer att gå under när du åker härifrån.

Jag skulle aldrig ha förstört ditt liv.

Men nu blev det som det blev.

Jag är jätteledsen. Jag har sårat dig så djupt.

Jag är så äcklig.

 

Hur ska jag kunna förlåta mig själv efter det här?

Jag känner mig hemsk, så jävla falsk - jag kan ju inte ens visa kärlek till den jag älskar!

Även fast vi har varit tillsammans i snart 3 år.

 

Jag vill ha någonting lugnande, fort - innan jag får panik.

Dags att köpa en"språk-bok", kanske?



j

Serie: Lonly Planet phrasebooks

Språk: Engelska



Jag är nog kanske inte ensam om att jag skulle vilja besöka ett gäng olika länder i mitt liv (just nu så har jag aldrig varit utomlands, än Åland om det ens räknas). Då tyckte jag att det skulle vara kul att passa på att införskaffa lite språkböcker - för den som är språkintresserad vill säga.
Igår så hittade jag den här bokserien som jag gärna skulle vilja ha, speciellt de här böckerna ovan. Där jag hittade dem så kostade en bok 99 kr/st men jag fann billigare på nätet. Så när jag har lust och råd, så blir det nog dom här böckerna som står på köplistan. En vacker dag...<3


Är E-bok bättre än en vanlig bok?

f


Nu är det som så att jag och sambon delar på en pocket computor.

Min fundering riktar sig mest åt:

1. Hur är det att läsa i en sånhär apparat? Får man inte ont i ögonen?


2. Var finns det e-böcker någonstans? Jag är liksom inte övertygad om det här läsesättet är det bästa för mig, men någon dag (bara jag hittar en bra bok...) så ska jag väl testa den här "tekniken".


Är det någon som har testat? Föredrar ni att läsa en vanlig bok eller E-bok? 

GRATTIS! EN NY TEXT AV MIG! :-*

 
f

"Huvudet bankar in i väggen. Det liksom studsar, slås in i den
hårda ytan med en rejäl smäll. Det svider på pannan och hjärnan
 yrar, vilken kick. Jag bryr mig inte längre om skallen spräcks eller inte,
jag vill bara försvinna ifrån det här jävla livet. Han ligger på golvet och
gråter, stackarn. Varför skulle jag vilja göra någon så illa? Vad är jag
för en självisk jävla hora egentligen?

 


"Se mig i ögonen när jag talar till dig!".

Han skriker, rycker i mina händer och har en tendens att börja slå på
mig när som helst. Han trycker kraftigt i mina händer och jag känner
att paniken börjar ta vid. Det känns så svårt att andas, att se honom såhär.

Min våldsamma gråt förstör blickarna jag ger honom, och han skriker
upprepande sina ord.

"Du har förstört mitt liv! Du är en jävla idiot, hur fan kunde jag falla för
dig ditt jävla as!". Han slår in dörren till garderoben och dörrhantaget lossnar,
det går sönder i bitar. Han går till vardagsrummet, sätter sig ned på golvet och
 gråter hysteriskt. Ropar "Det är ditt fel, är du lycklig nu!?" efter mig från andra
sidan rummet.

 


Jag bara ligger där. Vill känna de där rakbladen som borrar in sig i min hud,
att bara få känna smärtan som jag förtjänar. Jag saknar smärtan, det är säkert
mer än ett år nu som jag inte inte har skadat mig själv. Jag mår hemskt illa, jag
förlorar lusten att leva. Varenda jävla dag. Han kommer tillbaka in till sovrummet,
öppnar fönstret och är redo för att hoppa ut genom det. Min panikångest blir värre
och jag försöker hålla fast honom, så att han inte hoppar. Han är redo för döden, han
har inget liv kvar efter detta.

Jag vill inte att det ska ta slut såhär. Jag älskar dig, men jag vill kunna vara lycklig i
en relation. Jag vill att det ska vara du och jag, inga skylldigheter på mig jämt och
ständigt. Jag blir alltid den skyldige till allt och du blir så himla avundsjuk och klankar
ner på mig. Vem tror du att du är?

 


Men du...älskling. Jag ger dig en chans, okej?.

Jag älskar dig, det vet du väl?"

 

Svaret är jag


"Ingen förstår mina känslor som fängslats inom mig.
Hatet utan dess like, den person som gör mig sårad och ledsen måste dödas brutalt i gryningen.


Magen spänner ihop sig. Ensam i rummet är jag utan sällskapet som berör,
kliar mig på armen så hårt att huden flagnas upp och bildar röda fläckar på huden,
rött som blodet sipprar det ner till mina fötter och gör tånaglarna våta.


En skugga närmar sig bakom mig, en iskall mörk som jag inte har lagt någon märke till.
Jag känner hur kylan börjar ta över min kropp, jag krampar. Jag andas kvävande andetag,
gasen är oigenkännlig och illaluktande. Monstret slukar allt jag äger, allt som håller mig kärt.
Kroppen domnar bort, jag befinner mig i en helt annan illusion.


En kamp mellan det stenhårda livet och den sköna älskade döden vars kvist bryts av i flera
delar och bildar moln av aska. Askan är som droger som någon snortar åt mig, vem är det
som vill se mig lida? Ett rakblad flyger emot mig och träffar mitt hjärta, ett till...och ett till.
Bröstet kryllar av stenhårda rakblad, blodet färgar det vita lakanet svart. Ja, döden är svart
nästan lite för grymt svart. Det vita motsvarar det tunna livet som väntar på mig långt bort
ifrån ljuset.Jag kommer aldrig mera se tillbaka på världen som inte är min egen, där jag aldrig kommer att höra hemma. Jag är fången i min egen fantasi, illusionen som vägrar att försvinna.
Hatet uppstår och jag skriker mig hes, de skrattar åt mig och piskar mig med glädje. Jag vill inte längre, låt mig försvinna förevigt! Vad är det som går och går men aldrig kommer till dörren?
Klockan? Nej.


Svaret är Jag. "


Text: Johanna Ferm (Natsumisan.blogg.se)

Visa fler inlägg